Samhällsbaserade rehabiliteringsprojekt syftar till att skapa lika sociala möjligheter för personer med funktionsnedsättningar. Genom denna typ av projekt slipper individer placering på institutioner när rehabilitering kan ske i hemmet eller på lokala center. Detta bidrar till en bättre livskvalitet för de som behöver vård och omsorg, samtidigt som det visar omgivningen att dessa medborgare är en viktig del av samhället.
Denna typ av projekt har sitt ursprung hos Världshälsoorganisationen (WHO) och andra FN-organ under 1980-talet. Arbetet fokuserade på utvecklingsländer där tillgången till rehabilitering var begränsad eller helt saknad. År 1978 blev Alma Ata-deklarationen en avgörande influens för frågan. Den föreslog ett bredare perspektiv på hälsa och sjukdom, med tonvikt på både individer och lokala samhällen vid utformningen av hälsopolitik.
Högskolor och universitet erbjuder program, och i vissa fall hela examina, som direkt rör denna typ av rehabilitering. Vissa av dessa program följer dock inte nödvändigtvis WHOs riktlinjer. Kurserna omfattar ämnen som hantering av funktionsnedsättningar, information och kommunikation samt självständigt boende. Studenterna lär sig även nationella och regionala regelverk samt metoder för att implementera dessa i praktiken.
Om du inte har en examen inom samhällsbaserad rehabilitering eller närliggande ämnen välkomnar många organisationer volontärer som kan hjälpa till med olika aktiviteter. Samhällen har ofta egna organisationer som arbetar med dessa projekt, så undersök vilka lokala aktörer som finns och vilka uppdrag som bäst passar dina färdigheter. Vissa kräver endast ett kort anmälningsformulär och ingen ytterligare utbildning.
Lokala grupper eller större organisationer kan ha ansvar för samhällsbaserade rehabiliteringsprojekt. Den italienska volontärorganisationen AIFO är ett exempel, med två verksamhetsgrenar – en i utvecklingsländer och en i Italien självt. Båda går längre än rehabilitering och omfattar även primär hälsovård i samhället.
Indiens arbete med blinda människor är ett annat exempel på lokala projekt. Eftersom landet saknade välfärdsorganisationer sökte man upp lokala aktörer som fick utbildning. Fältarbetare delade in områden med 25 000 invånare vardera i botbar och obotbar blindhet. De botbara fallen kunde få tjänster inom ögonvård, medan de obotbara fallen fick rehabilitering med fokus på rörlighet och vardagsliv.
Vibha är ytterligare ett exempel på en grupp som arbetar både lokalt och internationellt, med 15 aktionscenter i USA. Organisationen fokuserar på underprivilegierade barn med olika former av psykiska eller fysiska funktionsnedsättningar, både i USA och i Indien.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online