När du spolar i toaletten, har du någonsin funderat på var avloppsvattnet egentligen tar vägen? Och framför allt – varför? Svaret på första frågan är ett reningsverk. Anledningen är att skydda oss alla från de skadliga bakterier som kan finnas i det avfall vi producerar. Här förklarar vi hur processen fungerar.
Bor du på landsbygden där ett kommunalt avloppsnät skulle bli alldeles för kostsamt att installera har du i stället din egen minireningsstation, ofta kallad septitank eller slamavskiljare. Avloppsvattnet rinner från huset ner i tanken, där de tyngre partiklarna får tid att sjunka till botten. Det renare vattnet läcker sedan långsamt ut i marken via ledningar nära toppen av tanken. Med jämna mellanrum kan produkter som Rid-X behövas för att bryta ned avlagringarna i tanken.
I städer är avloppen mer gemensamma. Ditt avloppsvatten leds ut till en huvudsamlare – en långsam ström av partiklar och sediment som gravitationen får att sjunka till bottnen. Så småningom når vattnet ett reningsverk, där ytterligare rening sker med hjälp av gravitation och kemikalier innan vattnet släpps ut i naturen. Där filtreras det naturligt och kan till slut återvända hela vägen till vår egen kran.
Tänk dig vad som skulle hända utan dessa sanitära anläggningar. Mänskligt avfall är fullt av kväve och fosfor – näringsämnen som är utmärkta för växtliv. Men släpps de ut i vatten får algpopulationen en explosionsartad tillväxt. Algerna blir snart så många att beståndet inte kan hållas vid liv, och de dör. När algerna sedan bryts ned förbrukas syret i vattnet, vilket kväver djurlivet under ytan. Fenomenet kallas övergödning och är ett av våra största miljöhot.
Vår atmosfär består till största delen av kväve, så att föra tillbaka kvävet till luften är ett utmärkt mål. Processen kallas biologisk oxidation. I grunden går den ut på att separera ammoniaken (kväve och väte) från vattnet genom att binda väteatomerna och frigöra nitratet, som därefter omvandlas till kvävgas. Kvävgasen släpps sedan ut i atmosfären igen.
Fosfor avlägsnas oftast genom kemisk fällning. Fosfornäringsämnena samlas runt ett fast ämne som tillsätts vattnet, exempelvis salt eller järn, och klumpar ihop sig runt det. Den nya föreningen filtreras sedan bort ur vattnet. Den enda nackdelen med fosforavskiljning är att processen kan producera stora mängder slam. Detta slam kan dock återvinnas och omvandlas till gödningsmedel för jordbruket.
Genom att kombinera mekanisk, biologisk och kemisk rening ser dagens avloppssystem till att vattnet vi släpper ut inte hotar varken människors hälsa eller våra ekosystem – en osynlig men livsviktig del av samhällets infrastruktur.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online