Enligt International Commission on Water Resources Systems visar en vattenföringskurva sambandet mellan ett vattendrags vattenstånd och dess vattenföring – alltså den mängd vatten som passerar en given punkt. Med hjälp av kurvan kan bland annat längden på perioder med lågt flöde beräknas, vilket är avgörande information framför allt vid planering och styrning av vattenförsörjningen.
Det finns många olika typer av flödesmätare för bäckar, älvar, avloppsledningar, gruvkanaler och andra öppna kanaler. Även om en flödesmätare kan ge mycket värdefull information måste instrumentet placeras med stor omsorg, enligt hydrologerna E. L. Upp och Paul J. LaNasa.
Innan mätningen påbörjas behöver vattnet undersökas med avseende på tryck, volym och temperatur (PVT). Flödesmönstret ska vara någorlunda konstant och förutsägbart, vattnet får inte innehålla oacceptabla främmande partiklar, och det får inte virvla vid den punkt där mätaren placeras. Först då blir de insamlade uppgifterna tillräckligt goda för att kunna ligga till grund för en tillförlitlig vattenföringskurva.
Enligt International Association of Hydrological Sciences (IAHS) kan vattenföringskurvor även tas fram från historiska datakällor, exempelvis mätningar av koncentrationen av suspenderat sediment i vattnet. I IAHS:s fallstudie användes data från avrinningsområdet kring floden Murrumbidgee i Australien.
Samtidigt finns det skäl att vara försiktig. Att rita upp kurvan är relativt enkelt, eftersom det handlar om ett vanligt x–y-diagram, men dataursprunget måste fastställas. I studien användes en blandning av olika provtagningsstrategier, och både det exakta syftet med provtagningen och de precisa provtagningsdatumen var okända. Allt detta gör de genererade kurvorna mindre exakta och betydligt mindre användbara.
Idealt sett bör mätningar på plats användas för att ta fram vattenföringskurvor. Enligt stadshydrologerna A. Osman Akan och Robert J. Houghtalen kan dock matematiska formler användas som alternativ. Vid beräkningarna kan genomsnittsvärden behövas, vilket påverkar kurvans noggrannhet. För vissa ändamål, till exempel undervisning i metoder för flödesanalys, är matematiska formler dock helt tillräckliga.
Val av metod beror på syftet och de resurser som står till buds. Mätningar med flödesmätare ger det bästa underlaget, historiska data kan vara användbara om deras ursprung är väl dokumenterat, och matematiska formler fungerar bra när ungefärliga värden räcker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online