Joner bildas när molekyler får en positiv eller negativ laddning genom att ta upp eller avge en väteatom, även kallad en proton. Detta sker oftast i närvaro av vatten. Vattenmolekyler kan dock också själva bilda joner.
Syror är molekyler som avger, det vill säga lämnar ifrån sig, protoner. En oxoniumjon (H3O+) är exempelvis en syra eftersom den lätt avger en proton och därmed omvandlas till vatten (H2O).
Baser är molekyler som tar emot, alltså tar upp, protoner. Hydroxidjonen (OH−) är en bas eftersom den lätt tar emot en vätejon och därmed blir vatten (H2O).
En jon är en atom eller molekyl som bär en elektrisk laddning. Om en vätejon läggs till en vattenmolekyl ökar laddningen med +1, vilket ger en nettoladdning på +1. Om istället en vätejon tas bort från vattenmolekylen minskar laddningen med +1, vilket ger en nettoladdning på −1. Dessa nya laddade partiklar är joner.
Vatten har den unika egenskapen att det kan bete sig både som syra och som bas, och det reagerar därför med sig självt för att bilda joner. Vid vattnets självjonisering bildas oxoniumjoner (H3O+) och hydroxidjoner (OH−). I rent vatten vid 25 °C är koncentrationerna av dessa två joner lika stora, vilket innebär att vattnet är neutralt med pH-värdet 7.
De flesta vatten innehåller föroreningar. Som ett resultat kan andra joner också finnas i vätskan, till exempel natrium- och kloridjoner när vatten löser upp natriumklorid (vanligt bordssalt).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online