Oljeutsläpp från fartyg eller landbaserade anläggningar kan utgöra allvarliga hot mot kuster, strandlinjer och andra känsliga naturmiljöer. Effektiva insatser krävs för att begränsa ekologiska skador och skydda människors hälsa. För att sanera olja på land, i vatten eller längs stränder använder yrkesverksamma olika typer av absorbenter och adsorbenter. Dessa kan delas in i två huvudkategorier: naturligt förekommande och syntetiska sorbenter.
Sorbenter är material som utnyttjar absorption eller adsorption för att återvinna vätskor. För att fungera effektivt måste materialet vara både hydrofobt, det vill säga vattenavvisande, och oleofilt, vilket innebär att det attraherar olja.
Absorbenter definieras som material som fångar vätska genom hela sin molekylära struktur, vilket gör att de sväller till minst 50 procent större storlek. Adsorbenter täcks däremot endast av vätskan på ytan utan att svälla mer än 50 procent.
Naturligt förekommande sorbenter är kolbaserade material som kan absorbera flera gånger sin egen vikt i olja. Vanliga exempel är hö, halm, torvmossa, sågspån, fjädrar, hår och majsax. Dessa material är ofta lättillgängliga och kostnadseffektiva, men de har vissa nackdelar.
Organiska sorbenter kan nämligen absorbera vatten utöver oljan, vilket riskerar att materialet sjunker. Lösa partiklar kan dessutom spridas med vinden eller vattnet. Dessa problem kan hanteras genom att placera materialet i nät eller genom att fästa flytkroppar på sorbenten.
Naturligt förekommande oorganiska sorbenter är, precis som de organiska varianterna, lättillgängliga och kan absorbera flera gånger sin egen vikt i olja. Lera, perlit, sand, vulkanisk aska, glasull och vermikulit är exempel på naturliga oorganiska material som används vid sanering av oljeutsläpp.
Dessa sorbenter är dock inte lämpliga för användning på vattenytor, eftersom de inte flyter och kan sjunka till bottnen.
Syntetiska sorbenter är konstgjorda material som kan absorbera betydligt mer per viktenhet än naturligt förekommande ämnen. Vissa plastliknande material är konstruerade för att adsorbera olja på sina ytor, medan gummimaterial och vissa polymerer absorberar vätskor i sin molekylära struktur och därmed sväller.
Yrkesverksamma väger in flera faktorer när de väljer sorbenter för ett saneringsarbete. Tjockare oljor fastnar bättre på adsorbenters ytor, medan absorptionen sker snabbare med lättare oljor. Enkelheten vid hantering måste också beaktas – många sorbenter består av lösa material som kan bli dammiga och potentiellt farliga i blåsiga förhållanden.
Vikten av den uppsamlade oljan i en konstruktion måste dessutom beräknas och planeras för i förväg, för att undvika sekundär kontaminering när sorbentmaterialet ska tas bort och transporteras bort från platsen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online