De första gasmaskerna utvecklades redan år 1799, långt innan själva begreppet kemisk krigföring ens existerade, enligt Western Front Association. När de allierade styrkorna överraskades av de tyska gasangreppen under första världskriget blev det en högsta prioritet att snabbt ta fram ett effektivt sätt att skydda soldaterna mot dessa attacker.
När tyskarna släppte ut klorgas mot de fullständigt oförberedda allierade trupperna i slaget vid Ypern 1915 uppmanades soldaterna att skydda sina luftvägar genom att andas genom tussar av absorberande bomull. Enklare improviserade lösningar, som fuktade trasor, användes också i akuta situationer. Utifrån denna idé utvecklade britten den så kallade Hypo Helmet – en impregnerad huvudduk med fönster – år 1915. Redan ett år senare följdes den av den första gasmasken med utbytbar filterpatron.
Den brittiska Hypo Helmet utvecklades gradvis vidare till den mer avancerade Box Respirator, som togs i bruk av de allierade från och med 1916. År 1917 var gasmask standardutrustning för samtliga brittiska soldater vid fronten. Fransmännen konstruerade samtidigt en egen modell, M2, som ansågs bekvämare att bära men som erbjöd ett sämre skydd. När USA gick med i kriget 1917 utfärdades de amerikanska soldaterna både brittiska och franska masker innan landets egen modell blev klar.
Tyskarna låg bakom den mesta forskningen och den tidiga utvecklingen inom kemisk krigföring. Trots detta är det en utbredd missuppfattning att tyskarna var de första som praktiskt tillämpade denna kunskap i form av dödlig gas. Det var i stället fransmännen som först använde gas som vapen, i form av handgranater fyllda med tårgas, redan under krigets första månader 1914. Skillnaden var dock att tyskarna senare blev de första att använda dödlig gas i stor skala, vilket förändrade krigföringen för alltid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online