En defibrillator är en medicinteknisk apparat som används för att reglera hjärtrytmen. Apparaten är konstruerad för att leverera en mycket kortvarig elektrisk ström genom hjärtmuskeln. Detta görs antingen med de välkända paddlarna – metallplattor monterade på plasthandtag – som förses med ledande gel och placeras mot huden, eller med självhäftande elektroder med fast gel.
Det finns flera olika typer av defibrillatorer:
Dessutom finns specialiserade interna defibrillatorer som kirurger kan använda för att leda ström direkt till hjärtmuskeln under operationer. Vissa patienter får även en implanterbar defibrillator (ICD) som kontinuerligt övervakar hjärtrytmen och vid behov automatiskt avger en stöt.
Defibrillatorer återfinns oftast i medicinska miljöer som sjukhus och vårdcentraler. De är också standardutrustning på utryckningsfordon, exempelvis ambulanser. Helautomatiska defibrillatorer, ofta kallade AED (automatisk extern defibrillator), placeras dessutom allt oftare på allmänna platser med hög persontrafik, som kontorsbyggnader, köpcentrum, flygplatser och tunnelbanestationer, så att livräddande insatser snabbt kan sättas in vid hjärtstopp.
Defibrillatorer används vid hjärtinfarkt och livshotande arytmier, det vill säga onormala hjärtrytmer. Vid dessa tillstånd kan hjärtats elektriska aktivitet bli kaotisk, och en elektrisk stöt kan hjälpa till att återställa en normal rytm.
Defibrillatorer kan även användas i icke-akuta sammanhang för att fylla en pacemakerliknande funktion. Genom en process som kallas kardioversion kan man kontrollera arytmier som inte är omedelbart livshotande. Implanterade defibrillatorer kan användas på detta sätt och ger patienten en kontinuerlig skyddande övervakning.
Det finns en viss risk för brännskador på huden där elektroderna appliceras, och i ett fåtal fall kan hjärtat ta skada av stöten. Med tanke på de livräddande fördelarna betraktas dock defibrillatorer generellt som ett mycket säkert medicintekniskt hjälpmedel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online