
Standardförsiktighetsåtgärder är grundläggande rutiner för att förebygga och kontrollera infektioner som alltid ska tillämpas vid vård av alla patienter, oavsett om de har en känd eller misstänkt infektion. Målet är att skydda både patienter och vårdpersonal från smittspridning.
Standardförsiktighetsåtgärder är infektionsförebyggande metoder som tillämpas konsekvent på alla patienter i alla vårdmiljöer. Utgångspunkten är att allt blod, alla kroppsvätskor, sekret och exkrementer (med undantag för svett) ska behandlas som potentiellt smittsamma – oavsett patientens diagnos.
Bland de viktigaste åtgärderna ingår:
Universella försiktighetsåtgärder är ett äldre begrepp inom det infektionsförebyggande arbetet. Rutinerna utvecklades ursprungligen för att användas i situationer där en patients infektionsstatus var okänd eller misstänkt, med särskilt fokus på blod och kroppsvätskor. Begreppet växte fram under 1980-talet som ett svar på den ökande risken för blodburen smitta, exempelvis hiv och hepatit B.
Den största skillnaden ligger i när och hur åtgärderna tillämpas. Universella försiktighetsåtgärder riktades ursprungligen mot patienter med okänd eller misstänkt smittstatus, medan standardförsiktighetsåtgärder gäller alla patienter i alla situationer – oavsett diagnos eller känd infektion.
I takt med att kunskapen om att allt blod och alla kroppsvätskor kan vara potentiellt smittsamma ökade, kom universella försiktighetsåtgärder successivt att ersättas av standardförsiktighetsåtgärder. Idag tillämpas därför standardförsiktighetsåtgärder som bas inom all patientvård världen över.
Standardförsiktighetsåtgärder är dagens gällande norm och innebär att samma höga hygiennivå tillämpas på alla patienter, hela tiden. Universella försiktighetsåtgärder var en föregångare med ett snävare tillämpningsområde och har helt ersatts av standardförsiktighetsåtgärder i modern vård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online