Nukleinsyrorna i kroppen består av mindre enheter som kallas nukleotider. Dessa nukleotider bildar DNA:s genetiska kod och är dessutom viktiga beståndsdelar i alla nukleinsyror. Även om nukleotider varierar något i sin exakta sammansättning består de alltid av tre grundläggande delar: en pentossockerart, en kvävebas (nukleobas) och en eller flera fosfatgrupper.
Två sorter av pentossocker, så kallade eftersom de innehåller fem kolatomer, förekommer i nukleotider. De två sockerarterna är ribos och deoxyribos. Deoxyribos har en syreatom mindre än ribos. Ribos återfinns i de nukleotider som bygger upp RNA, medan deoxyribos ingår i de nukleotider som bildar DNA.
Nukleobasen binder till pentossockret och bildar tillsammans med detta en nukleosid. Baserna innehåller alltid kväve och klassificeras som antingen puriner eller pyrimidiner. Purinerna, som finns i både DNA och RNA, är adenin (A) och guanin (G). Pyrimidinerna är cytosin (C), tymin (T) och uracil (U). Uracil förekommer uteslutande i RNA, medan tymin endast finns i DNA.
Nuklebaserna adenin (A), guanin (G), cytosin (C) och tymin (T) bidrar väsentligt till DNA:s genetiska kod.
En, två eller tre fosfatgrupper ingår också i nukleotiden. Precis som baserna binds fosfatgrupperna till pentossockret. Enligt forskaren John Kimball byggs DNA och RNA upp av nukleotider som innehåller tre fosfater. Dessa nukleotider, även kallade nukleosidtrifosfater, avger två fosfatgrupper i samband med att RNA eller DNA bildas.
DNA är normalt organiserat som en dubbelhelix – två ryggradsfibrer som förbinds av en stege. Ryggraderna bildas genom att nukleotidernas fosfatgrupper och sockerarter fogas samman, medan nukleobaserna lämnas fria att paras ihop och bilda stegens tvärslöjor. I DNA förekommer endast baserna adenin, guanin, tymin och cytosin. Adenin kan enbart para sig med tymin, och guanin kan enbart para sig med cytosin. Sekvensen av dessa baspar utgör en avgörande del av den genetiska koden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online