I början av 1900-talet försökte läkaren och psykologen Sigmund Freud förklara själets struktur för att bättre förstå den mänskliga psykologiska utvecklingen samt onormala mentala tillstånd. Freud delade upp psyket i tre komponenter – id, ego och superego – som var och en ansvarar för distinkta personlighetsdrag. Tillsammans reglerar dessa tre komponenter de beteenden som definierar en individs personlighet.
Freuds personlighetsmodell bygger på tre medvetandenivåer: det medvetna, det förmedvetna och det omedvetna, samt på impulsernas och minnenas förmåga att röra sig mellan dessa nivåer.
Det förmedvetna omfattar information som en individ är medveten om men som inte ligger i fokus för stunden. Det medvetna är det som en individ riktar sin omedelbara uppmärksamhet mot. Information i det omedvetna ligger däremot utan räckhåll för det medvetna sinnet, vilket gör att det omedvetna kan tänka och agera självständigt – något som kan leda till beteenden som individen inte själv kontrollerar.
Idet är den mest primitiva komponenten i personligheten. Det har ingen uppfattning om verkligheten och förlitar sig på vad Freud kallade de "primära processerna" för att tillfredsställa individens grundläggande behov och drifter. Exempel på sådana primitiva driftimpulser är njutningssökande beteende och aggression.
Idet styrs av "njutningsprincipen", ett krav på omedelbar tillfredsställelse av behov och drifter utan hänsyn till möjliga konsekvenser.
Egot använder "verklighetsprincipen" för att värdera handlingar och deras potentiella konsekvenser samt för att bestämma lämpliga lösningar på idets driftimpulser. För att åstadkomma detta använder egot de "sekundära processerna": perception, igenkänning, omdöme och minne.
Egot fungerar som en medlande kraft mellan idet och superegot. Dess uppgift är att tillfredsställa de drifter som uppstår i idet, samtidigt som det respekterar de moraliska begränsningar som kommer från superegot.
Superegot innehåller individens värderingar och sociala moral, vilka lärs in genom barndomens fostran och erfarenheter. Det använder känsloreaktioner som skuldkänslor och stolthet för att reglera individens beteende utifrån tidigare träning och erfarenhet.
Superegot arbetar för att motbalansera idet genom att undertrycka drifter i stället för att söka omedelbar tillfredsställelse. På så vis skapas en dynamisk jämvikt mellan våra primitiva behov och våra internaliserade moraliska normer – en jämvikt som i hög grad formar vår personlighet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online