Hyperbar syrgasbehandling är en medicinsk metod där patienten placeras i en lufttät kammare. Kammaren trycksättas till ett högre tryck än det normala atmosfärstrycket, och patienten andas där ren syrgas, alltså 100 procent syre. Behandlingen ökar syrets transport i blodet, stimulerar tillväxten av nya blodkärl i områden med sämre cirkulation och hjälper de vita blodkropparna att bekämpa infektioner.
Undersea and Hyperbaric Medical Society (UHMS) grundades 1967 och har tagit fram den officiella definitionen av hyperbar syrgasterapi samt en lista över godkända indikationer. Listan omfattar bland annat luft- och gasembolier, kolmonoxidförgiftning eller cyanidförgiftning, klostridie-myosit respektive gasgangrän, akuta traumatiska ischemier som krosskador och compartementsyndrom, dykersjuka, stimulans av läkning vid svårläkta sår, anemi eller exceptionellt stor blodförlust, intrakraniella abscesser, nekrotiserande mjukdelsinfektioner, terapiresistent osteomyelit, sena strålningsskador i mjukdelar eller bennekros, komprometterade hudtransplantat och plastiklappar samt termiska brännskador.
Utöver de godkända indikationerna finns flera medicinska tillstånd som kan behandlas med hyperbar syrgasterapi. Dessa så kallade off-label-indikationer benämns ofta som undersökande (investigationella), eftersom de sällan ersätts av sjukförsäkringar. Hit hör autoimmuna sjukdomar som lupus, sklerodermi, Guillain-Barrés syndrom och reumatoid artrit. Bland övriga tillstånd finns hjärtinfarkt, diabetes, Crohns sjukdom, magsår, neurologiska sjukdomar som Parkinsons sjukdom, stroke, perifera nervskador, makuladegeneration i ögonen, bentransplantat, frakturläkning, osteoporos, plötslig dövhet, kärsjukdomar, postoperativa mjukdelsinfektioner samt slutna huvudskador.
Den grundläggande principen bakom hyperbar syrgasterapi är att behandlingen höjer syrgasnivån i vävnaderna. Många mikroorganismer som orsakar infektioner och systemiska sjukdomar tål inte syre. Genom att öka syrehalten i blodet hos en infekterad person dör mikroorganismerna och infektionen elimineras. Anaeroba infektioner – det vill säga infektioner orsakade av virus, bakterier eller svampar som inte behöver syre för att överleva – utvecklas ofta när kroppen inte lyckas bekämpa dem, eller när den inte kan leverera tillräckligt med syre till de vita blodkropparna så att de kan döda inkräktarna.
Gasgangrän orsakas av Clostridium perfringens, en toxibildande bakterie som är känslig för syre. Bakteriens gifter, så kallade exotoxiner, kan bryta ner vävnad och hämma kroppens försvarsmekanismer så att infektionen inte kan bekämpas. Gangrän kan utvecklas snabbt och förstöra frisk vävnad på bara några timmar. Behandling i en hyperbar kammare ökar mängden löst syre i blodet och stoppar produktionen av exotoxiner, vilket hindrar bakterierna från att fortsätta förstöra kroppens vävnader. På så sätt kan patientens infekterade extremitet ofta räddas från amputation, som annars ibland blir en nödlösning för att hindra gangränen från att sprida sig till resten av kroppen.
Dykersjuka orsakas av ett snabbt tryckfall på kroppen, till exempel när en dykare hastigt stiger upp till ytan efter ett djupdyk. Det förhöjda trycket på stort djup gör att de inertgaser som naturligt förekommer i kroppen ansamlas i vävnaderna. Vid uppstigningen elimineras dessa gaser normalt. Sker tryckminskningen för snabbt hinner gaserna inte avlägsnas på ett säkert sätt, utan de bildar då gasbubblor – embolier – i blodomloppet.
Embolier blockerar blodflödet i artärer och vener. De kan få blodplättar att klumpa ihop sig och täppa till blodkärlens väggar, vilket gör att vätska läcker ut i omgivande vävnader. Detta orsakar svullnad som i sin tur ytterligare minskar blodgenomströmningen i vävnaderna. Gasbubblorna kan ge ledvärk – det välkända "dykarbendet" – samt yrsel, extrem trötthet, hörselnedsättning, domningar, stickningar, hudutslag, förlamning och svaghet i armar och ben. När cirkulationen äventyras kan syre inte längre transporteras till de drabbade områdena, och vävnader och organ börjar inom kort dö. Detta kan leda till bestående funktionsnedsättningar och kan till och med bli livshotande. Hjärnan, hjärtat och lungorna kan skadas, synen kan försämras och lemmar kan förlamas.
Det förhöjda trycket i en hyperbar kammare krymper gasbubblorna och tvingar gasen att åter lösas upp i blodet. Den höga syrehalten i blodet verkar som en diffusionsgradient som gör att gasen lämnar bubblorna. När detta har skett återställs blodflödet, och svullnaden i omgivande vävnader upphör när de åter börjar försörjas med syre.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online