Enligt Breastcancer.org kommer ungefär en av åtta amerikanska kvinnor att diagnostiseras med bröstcancer under sin livstid. Tack vare ökad kunskap om sjukdomen samt förbättrade behandlingsmetoder och läkemedelsterapier har dödligheten i bröstcancer dock stadigt minskat sedan 1991. Läkemedlet tamoxifen är ett exempel på en sådan terapi. Enligt Drugs.com verkar tamoxifen genom att blockera det östrogen som krävs för tillväxten av vissa typer av bröstcancer. Läkemedlets kort- och långtidseffekter har undersökts i flera stora kliniska studier, som sammanfattas nedan.
Enligt National Cancer Institute (NCI) genomfördes Breast Cancer Prevention Trial (BCPT) av National Surgical Adjuvant Breast and Bowel Project (NSABP) med finansiering från NCI. Syftet var att avgöra om tamoxifen kunde förebygga bröstcancer hos kvinnor med hög risk. Från 1992 delades 13 338 kvinnor med förhöjd risk in i två grupper, där den ena fick tamoxifen och den andra placebo dagligen i fem år. När studien avslutades 1997 visade resultaten 49 procent färre fall av invasiv bröstcancer och 49 procent färre fall av icke-invasiva tumörer bland kvinnorna som fått tamoxifen. Resultaten publicerades 1998 och ledde till att tamoxifen godkändes av FDA. NCI rapporterade dock även biverkningar, bland annat ökad risk för endometrie- och livmodercancer, stroke samt blodproppar i lungor och stora vener.
Deltagarna i den ursprungliga BCPT-studien fortsatte att följas genom sju års uppföljningsbesök. Vid detta sjuårsmärke noterade NCI 43 procent färre diagnoser av invasiv bröstcancer och 27 procent färre diagnoser av icke-invasiva brösttumörer. Riskerna för stroke och blodproppar hade dessutom minskat något vid denna tidpunkt.
I STAR-studien från 1999, som också genomfördes av NSABP i samarbete med NCI, delades 19 000 kvinnor efter menopaus in i två grupper. Enligt NCI fick en grupp tamoxifen och den andra ett annat östrogenblockerande läkemedel, raloxifen, varje dag i fem år. Resultaten, som presenterades när studien avslutades 2004, visade att båda läkemedlen minskade risken för invasiva tumörer med 50 procent, men att raloxifen inte minskade risken för icke-invasiva tumörer. Raloxifen godkändes av FDA 2007 för behandling av invasiv bröstcancer hos kvinnor efter menopaus. I gruppen som tog raloxifen rapporterade NCI dessutom minskad risk för endometriecancer och blodproppar.
Enligt studiens webbplats inkluderade IBIS-I 7 154 europeiska kvinnor som bedömdes löpa hög risk att utveckla bröstcancer. Enligt NCI fick hälften av kvinnorna tamoxifen och hälften placebo i 50 månader. Studien rapporterade en minskning av invasiv bröstcancer med 32 procent under pågående tamoxifenbehandling, men även en ökad förekomst av endometriecancer och blodproppar under samma period. Kvinnorna följdes därefter i 96 månader. Under uppföljningen visade det sig att tamoxifen fortsatte att minska förekomsten av invasiv bröstcancer med 32 procent de första fem åren efter behandlingen och med 18 procent under följande år.
Barts and The London School of Medicine and Dentistry rekryterade kvinnor till den andra internationella bröstcancerinterventionsstudien (IBIS-II). I denna studie jämfördes tamoxifen med läkemedlet anastrozol för att avgöra vilket av dem som är mest effektivt för att förebygga duktalt carcinoma in situ (DCIS), en tidig form av bröstcancer som drabbar mjölkgångarna. Enligt IBIS-II:s webbplats planerade studien att rekrytera minst 4 000 kvinnor fram till december 2010. Hälften av deltagarna skulle ta tamoxifen och placebo varje dag, medan den andra hälften skulle ta anastrozol och placebo varje dag, i fem år. De första resultaten förväntades publiceras 2012.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online