DNA-fingeravtryck, även kallat DNA-profilering, är en teknik som analyserar och jämför DNA från olika källor som hår, blod, sädesvätska och andra biologiska material. DNA-molekylerna är långa trådar som ligger tätt sammanrullade i kromosomer i cellkärnan. Inom DNA:t finns gener som bestämmer varje persons unika egenskaper, vilket gör det möjligt för forskare att identifiera arter, kön och enskilda individer. Tekniken används idag inom lika skilda områden som botanik och kriminalteknik.
Restriktionsfragmentlängdpolymorfism är en metod där DNA extraheras ur ett prov och klipps i bitar med hjälp av enzymer. Metoden fokuserar på de delar av DNA:t som upprepar sig, eftersom dessa upprepningar skiljer sig åt mellan olika organismer. Efter klippningen separeras fragmenten efter längd med en teknik som kallas elektrofores. Därefter märks fragmenten med radioaktivt material, vilket ger ett visuellt mönster som kan studeras för att upptäcka även minimala skillnader.
RFLP är mycket exakt, med en felprocent på endast en på flera miljarder. Metoden har länge varit populär, men nackdelen är att den kräver en relativt stor mängd DNA för att ge tillförlitliga resultat.
Kort tandemrepeter är den mest använda och moderna metoden för DNA-fingeravtryck vid brottsutredningar och faderskapstest. Metoden bygger på att analysera DNA-varianter mellan individer, så kallad polymorfism. Dessa individuella skillnader återfinns i korta DNA-sekvenser som ligger på 13 bestämda basparplatser. STR-metoden mäter hur många gånger basparen upprepar sig på en DNA-sträng.
Testerna är extremt träffsäkra: sannolikheten att två personer som inte är identiska tvillingar har exakt samma upprepningsmönster på samtliga 13 platser är en på flera miljarder. Det gör STR till standardmetoden inom både rättsmedicin och släktskapsutredningar.
Polymeraskedjereaktion är en metod som utvecklades av Kary Mullis 1983, ursprungligen för att kunna fastställa genetiskt släktskap. PCR kallas ofta för molekylär fotokopiering, eftersom tekniken skapar ett stort antal kopior av DNA-segment från en mycket liten startmängd – så lite som 50 DNA-molekyler räcker. När tillräckligt många kopior har framställts jämförs mönstret med ett referensprov för att identifiera en eventuell matchning eller koppling.
Den största fördelen med PCR är att ett prov så litet som en hårsäck eller en enda hudcell kan användas. Nackdelen är att resultaten inte är lika säkra som med RFLP eller STR, bland annat eftersom små mängder DNA ökar risken för kontaminering.
Val av metod beror på provets kvalitet och mängd. RFLP erbjuder hög precision men kräver gott om DNA, STR kombinerar hög noggrannhet med bred användbarhet, medan PCR möjliggör analys av minsta möjliga spår – dock med något lägre säkerhet. Tillsammans har dessa metoder gjort DNA-fingeravtryck till ett av kriminalteknikens och genetikens kraftfullaste verktyg.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online