Glukos är ett kolhydrat som står bakom den söta smaken i många sockerarter, bland annat i flera sorters frukt. Ämnet finns även naturligt i människokroppen, och personer som lever med diabetes måste noggrant övervaka sina blodsockernivåer. Vår förståelse för vad glukos egentligen är och vilken roll det spelar i våra liv har utvecklats under århundraden – en fascinerande resa genom kemins historia.
Glukos är ett kolhydrat, eller mer specifikt en monosackarid, det vill säga en enkel form av socker. Dess kemiska beteckning är C6H12O6. Ämnet finns i frukt, växter, människokroppen samt i vissa bakterier och svampar.
Den tidigaste kända referensen till "druvsocker", som glukos då kallades, återfinns i moriska skrifter från 1100-talet. Det skulle dock dröja flera hundra år innan ämnet kunde isoleras och ges sitt rätta namn.
År 1747 lyckades den tyske apotekaren Andreas Marggraf isolera sackaros från sockerbetor. Kort därefter isolerade han glukos för första gången – ur russin. Han gav dock inte det nya sockret något namn, utan noterade det i sina anteckningar som "eine Art Zucker", vilket betyder "en sorts socker".
Marggrafs banbrytande arbete lade grunden för Constantine Kirchhoff, som år 1811 framställde en sockersirap utgående från isolerad glukos – ett genombrott som fick stor betydelse för livsmedelsindustrin.
År 1838 namngav den franske kemisten Jean Baptiste André Dumas (1800–1884) det ämne som Marggraf isolerat nästan hundra år tidigare. Han kallade det "glukos", ett namn som härstammar från grekiskans glykys, vilket betyder söt.
Dumas kom senare att hyllas för detta och många andra bidrag, och räknas idag som en av pionjärerna inom den organiska kemins fält.
Den tyske forskaren Emil Fischer tilldelades Nobelpriset i kemi år 1902, delvis tack vare sin omfattande forskning kring glukos. Eftersom glukos behövs för så många av kroppens dagliga processer var förståelsen av ämnet avgörande för hela den organiska kemins utveckling.
Tack vare syntesen av glukos kunde Fischer kartlägga den stereochemiska konfigurationen hos alla då kända sockerarter – ett arbete som fortfarande betraktas som milstolpe inom vetenskapen.
Världens första blodglukosmätare hette Ames Reflectance Meter (ARM) och patenterades den 14 september 1971. Uppfinnaren var Anton Hubert "Tom" Clemens, som konstruerade mätaren för att kunna avläsa en redan existerande typ av testremsor kallade Dextrostix. Dessa remsor var i sin tur uppfunna av Ernie Adams.
ARM var ingen bärbar apparat utan var avsedd att användas på läkarmottagningar. Trots detta blev den startskottet för en teknisk revolution som idag gör det möjligt för miljontals diabetiker att enkelt mäta sitt blodsocker hemma – och de senaste årens kontinuerliga glukosmätare (CGM) har tagit övervakningen av blodsocker till en helt ny nivå.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online