När djurförsök genomförs för att fastställa hur ett kemiskt ämne påverkar folkhälsan använder sig Environmental Protection Agency (EPA), den amerikanska miljöskyddsmyndigheten, av begreppet "No-Observable-Adverse-Effect Level" (NOAEL). Detta avser den högsta dos där inga skadliga effekter kan observeras. För att förutsäga den maximalt säkra nivån för människor divideras därefter NOAEL med flera osäkerhetsfaktorer (uncertainty factors, UF), som kompenserar för skillnader mellan människor och försöksdjur. Den så kalibrerade nivån för människor benämns "Reference Dose" (RfD), det vill säga referensdos.
Dela NOAEL med 10. Detta är den standardiserade osäkerhetsfaktorn för skillnader mellan arter (interspecies-faktorn), som tar hänsyn till att försöksdjur och människor kan reagera olika på samma kemiska ämne.
Dela resultatet från steg 1 med 10. Detta är den standardiserade osäkerhetsfaktorn för variationer inom arten (intraspecies-faktorn), som tar hänsyn till att enskilda människor kan vara känsligare än genomsnittet av befolkningen.
Besök EPAs databas Integrated Risk Information System (IRIS). Där finns sammanställd riskinformation om ett stort antal kemiska ämnen.
Skriv in ämnets namn eller kemiska formel i sökfältet och klicka på sökknappen.
Leta reda på ämnet i sökresultaten. Hittar du inte ämnet använder du resultatet från steg 2 som ditt RfD-värde. Hittar du däremot ämnet går du längs dess rad tills du hittar mappikonen under kolumnen "Quick View". Klicka på ikonen – då öppnas EPAs samlade forskningsresultat för ämnet.
Leta upp avsnittet "Reference Dose For Chronic Oral Exposure (RfD)", alltså referensdosen för kronisk exponering via munnen.
Klicka på talet som anges i kolumnen "MF". Då kommer du till en sida som förklarar varför forskarna använde just denna modifieringsfaktor (modification factor). Har faktorn att göra med någon inneboende fysiologisk egenskap hos ämnet (till exempel att människor tolererar ett visst kemiskt ämne bättre när det intas tillsammans med mat än med rent vatten) bör du anteckna den. Har modifieringsfaktorn istället att göra med själva studiens utformning (till exempel att forskarna inte kunde fastställa en lägsta nivå för observerad skadlig effekt, LOAEL), ignorerar du den och använder resultatet från steg 2 som RfD-värde. Om din egen studie dock inte heller kan fastställa en LOAEL bör du även i det fallet anteckna modifieringsfaktorn.
Dela resultatet från steg 2 med den modifieringsfaktor du antecknade i steg 7. Resultatet är RfD-värdet för din studie.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online