
Bensen är en organisk kemisk förening som ofta återfinns i råolja. Den isolerades första gången av den berömde engelske kemisten Michael Faraday. Eftersom bensen visat sig vara ett farligt cancerframkallande ämne har man under senare år utvecklat flera ersättare. Många av dessa skapas genom att en av väteatomerna i bensens kemiska struktur byts ut mot andra medlemmar i samma funktionella grupp.
Fenol bildas när bensens elektronbalans minskas, antingen genom att en jon eller atom tillsätts eller genom att en elektron avlägsnas. Under tidigt 1800-tal använde läkare som sir Joseph Lister fenol som antiseptiskt medel vid kirurgiska ingrepp, men det övergavs så småningom på grund av hudirritation. Idag är fenol en viktig råvara vid tillverkning av herbicider, solskyddskrämer, hårfärger och aspirin. Långvarig kontakt med fenol kan orsaka brännskador av andra graden eller dermatit.
Toluen är ett monosubstituerat derivat av bensen som förekommer naturligt i råolja och bildas som biprodukt vid bensintillverkning. Toluen framställs oftast när bensen reagerar med metylklorid, eller när fenylmagnesiumbromid reagerar med metylbromid. Ämnet används ofta inom byggbranschen och som lösningsmedel, och dess karaktäristiska lukt förknippas ofta med förtunningsmedel för färg. Långvarig exponering för toluen kan orsaka neurologiska skador.
Anilin framställs genom att bensen först nitreras och därefter nitrobenzenet hydrogeneras. Dess lukt beskrivs ofta som påminnande om rutten fisk. I slutet av 1800-talet producerades anilin i stor skala som färgämne i Europas snabbt växande textilindustri. Idag används ämnet bland annat vid tillverkning av paracetamol (Tylenol) och inom gummiindustrin. Anilin kan vara giftigt vid inandning och klassificeras ibland som cancerframkallande.
Bifenyl är en organisk förening med behaglig doft som förekommer naturligt i stenkolstjära och råolja. Molekylerna känns igen på sina två sammanbundna fenylringar. Bifenyl används ofta för att motverka mögel- och svamptillväxt, vid framställning av vissa läkemedel och färgämnen samt för konservering av frukt.
Naftalin kan bildas när flera väteatomer förloras från bensenmolekyler. Även om naftalin idag mest förknippas med mottknark, producerades ämnet i stora mängder under 1900-talet som biprodukt vid petroleumraffinering. Märkligt nog förekommer naftalin också naturligt hos vissa hjortdjur, termiter och magnolior. Forskning har indikerat att ämnet kan vara cancerframkallande, påverka nivåerna av röda blodkroppar samt orsaka trötthet, diarré och gulsot efter långvarig exponering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online