Upptäckterna kring DNA under 1940-talet lade grunden för all kloningsforskning. År 1944 bekräftade Oswald Avery att en cells genetiska information finns lagrad i dess DNA, vilket gav forskarna en slags ritning som gjorde det möjligt att återskapa organismer.
De första framgångsrika klonerna var nordliga leopardgrodor år 1952. Thomas J. King och Robert Briggs klonade 35 grodembyron och lyckades framställa 27 livsdugliga grodyngel. Deras banbrytande arbete visade hur avgörande det är att använda celler från tidiga utvecklingsstadier vid kloning.
När John Gurdon år 1962 lyckades klona sydafrikanska grodor med hjälp av vuxna celler motbevisade han den rådande uppfattningen att endast unga celler kunde användas. Detta utvidgade möjligheterna inom kloningsforskningen avsevärt. Mellan 1962 och 1965 producerade King, McKinnell och Di Berardino ytterligare kloner baserade på vuxna celler.
Kloningen begränsades inte till djurvärlden. År 1964 skedde den första växtkloningen när F.C. Steward isolerade en rotcell från en vuxen morot och lyckades odla fram en hel, komplett planta. Samma decennium präglades av ytterligare ett stort framsteg: upptäckten av den första genen år 1969.
År 1977 klonades möss för första gången, och därefter tog utvecklingen av däggdjurskloning fart på allvar: ett får klonades 1984, en ko 1985 och kalvar 1993. Samma år, 1993, blev kloningen av ett mänskligt embryo en starkt kontroversiell milstolpe. Sedan det världsberömda fåret Dolly föddes 1996 har kloning av mindre djur fortsatt att utvecklas, medan mänsklig kloning fortfarande är förbjuden eller strikt reglerad i nästan hela världen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online