Olika typer av objektglas – guide för mikroskopanvändare

Objektglas används för att hålla prover säkert på plats under ett mikroskop. Beroende på vilken typ av vetenskapligt arbete som utförs kan glasen ha olika fördjupningar, spår och material. Det är klokt att undersöka vilka typer av objektglas som finns tillgängliga innan du påbörjar dina experiment – då säkerställer du att du har rätt glas som uppfyller kraven för just din observation.

Standardobjektglas

Standardobjektglas är vanligtvis 3 tum gånger 1 tum (cirka 76 × 26 mm) och en millimeter tjocka. De tillverkas av vanligt glas med polerade kanter. Vissa undantag görs dock i materialet beroende på de förhållanden som krävs för att observera ett prov. Kvartsglas används exempelvis när ett prov ska betraktas med ultraviolett ljus, eftersom detta material har hög UV-genomsläpplighet. Provet hålls normalt på plats med ett transparent täckglas som läggs direkt ovanpå preparatet.

Objektglas med fördjupning

Objektglas med fördjupning, så kallade konkava objektglas, används av forskare inom många olika områden, bland annat mikrobiologi, kemi och oceanografi. Glaset har minst en liten, rundad fördjupning i den annars plana ytan. Denna konstruktion gör glaset särskilt lämpat för att hålla vätskor och vävnadskulturer, eftersom provet inte riskerar att rinna ut från glasets yta.

Geologiskt objektglas

Geologiska objektglas skapas specifikt för att studera jordens fysiska material. Glasen underlättar mikroskopisk analys av partiklar som jord, mikrofossiler och växtrester. I glaset finns ett rutnät med 40 fack, uppbyggt av vertikala och horisontella linjer. Rutnätet är försänkt för att hålla proven stadigt på plats under analyserna. Glaset levereras även med ett täckglas som passar exakt ovanpå.

Objektglas med mätrutnät

Objektglas med mätrutnät är försedda med vertikala och horisontella rutnätslinjer. Dessa linjer gör det möjligt för observatören att uppskatta storleken på objekten som betraktas i mikroskopet. De horisontella och vertikala linjerna står vinkelrätt mot varandra och bildar tillsammans kvadrater. De flesta kvadrater har dessutom ett mindre rutnät inbäddat i sig, vilket ger ökad precision och noggrannhet vid observation av prover.