Kloning är processen att skapa en genetiskt identisk kopia av en organism. Den framställda kopian kallas för en klon. Även om kloning kan ha terapeutiska hälsofördelar har tekniken varit föremål för intensiv debatt på grund av sina moraliska och etiska konsekvenser.
Här går vi igenom de tre huvudsakliga typerna av kloning samt deras användningsområden och risker.
DNA-kloning, även kallad rekombinant DNA-teknik eller gensplittring, innebär att ett fragment av DNA överförs till ett självreplikerande genetiskt element. DNA:t reproduceras därefter i en främmande värd. Med hjälp av rekombinant DNA-teknik kan forskare framställa flera kopior av en specifik gen. Denna typ av kloning har använts sedan 1970-talet och är den mest utbredda formen.
Reproduktiv kloning är en metod som används för att skapa en hel varelse, som det klonade fåret Dolly. Vid reproduktiv kloning överförs genetiskt material från cellkärnan i en donatorcell till ett ägg där det ursprungliga genetiska materialet har tagits bort. När ägget har nått ett livskraftigt stadium implanteras det i livmodern hos en kvinnlig värd.
Kloner som skapas på detta sätt är dock inte exakta kopior av originalet, eftersom endast kärn-DNA:t är identiskt med donatorns – mitokondriellt DNA och andra faktorer skiljer sig åt.
Terapeutisk kloning används för att framställa mänskliga embryon för forskningsändamål. Från dessa embryon skördas stamceller som kan hjälpa till att behandla sjukdomar. Stamceller har den unika förmågan att utvecklas till vilken typ av cell som helst som människokroppen behöver.
Forskningen kring stamceller har dock varit mycket kontroversiell, eftersom skörden av stamcellerna innebär att embryot förstörs.
DNA-kloning är värdefull inom studier och tillämpning av genterapi och andra teknologier. Genterapi kan användas för att behandla genetiska sjukdomar genom att modifiera gener. Rekombinant DNA-teknik är också användbar för den genetiska förbättringen av grödor och livsmedelskällor.
Reproduktiv kloning skulle kunna användas för att säkersta överlevnaden hos hotade eller utrotningshotade djurarter. Forskare ser dessutom terapeutisk kloning som en möjlig metod för att framställa hela organ som kan användas för att ersätta sjuka eller defekta organ hos människor.
Enligt Human Genome Project är "kloning dyrt, mycket ineffektivt och mer än 90 procent av alla kloningsförsök misslyckas med att producera livskraftig avkomma". Klonade djur överlever ofta inte, och de som gör det kan drabbas av "large offspring syndrome" (syndromet med onormalt stora avkomlingar) eller andra försvagande tillstånd. De individer som överlever kan dessutom få en ovanligt kort livslängd.
Kanske är detta en av anledningarna till att DNA-kloning är den vanligaste typen av kloningsprocedur som praktiseras idag. Reproduktiv och terapeutisk kloning erbjuder visserligen potentiella fördelar, men det återstår fortfarande mycket vetenskaplig kunskap att inhämta kring dessa teknologier innan de kan användas på ett säkert och effektivt sätt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online