Anatomi och fysiologi är de två vetenskaper som ligger närmast människokroppen och som gör det möjligt för oss att förstå oss själva – varför våra kroppar fungerar som de gör. Anatomin studerar kroppens form: musklernas utseende, antalet ben och de celler som bär på livet. Fysiologin studerar dessa delars funktion, till exempel hur musklerna i ansiktet samarbetar för att skapa ett leende, eller hur delar av cellen omvandlar socker till energi. Eftersom form följer funktion är de två vetenskaperna tätt sammanflätade och brukar därför studeras tillsammans.
Studiet av anatomi delas in i två undergrenar: makroskopisk anatomi (grovanatomi), som omfattar det som kan ses med blotta ögat, samt histologi, även kallad mikroskopisk anatomi, som studerar kroppens vävnader. Utöver att betrakta kroppen i sin helhet eller genom dissektion finns det tre ytterligare sätt att undersöka den yttre anatomien: palpation, alltså känning (som när läkaren känner efter svullna lymfknutor); auskultation, alltså lyssnande (som när en läkare lyssnar på lungorna med stetoskop); samt perkussion, alltså knackning (som när knät slås lätt för att testa reflexer). Bildgivande tekniker som röntgen och magnetresonanstomografi (MRI) kan också bidra vid anatomisk undersökning.
Fysiologin studerar hur kroppens olika delar samverkar för att skapa och upprätthålla liv. Det finns många underdiscipliner, exempelvis neurofysiologi (nervsystemets fysiologi), endokrinologi (hormonernas fysiologi) och patofysiologi (hur sjukdomar uppstår och verkar). Vissa delar av fysiologin kan observeras och testas direkt på människokroppen, men när det inte är möjligt ger studier av andra arter värdefull information. Detta kallas komparativ fysiologi och utgör grunden för nya läkemedel och behandlingsmetoder, som måste testas på djur innan de bedöms vara säkra för människor.
Anatomi och fysiologi är obligatoriska kurser inom sjuksköterskeutbildningar och medicinska program. Ämnena är också antingen obligatoriska eller mycket användbara inom andra vårdyrken som fysioterapi, kiropraktik och veterinärmedicin. På de flesta lärosäten läses ämnet som en kurs utsträckt över två terminer, och den innebär vanligtvis att studenten lär sig namnge varje ben, muskel, led och större blodkärl i kroppen.
En central del av studierna i anatomi och fysiologi handlar om komplexitetens hierarki, som visar hur en människa kan brytas ner i allt mindre strukturella nivåer. Hela människan är en organism. Organismen består av organsystem, som andningsystemet eller matsmältningssystemet. Organsystemen består i sin tur av organ – tre organ i matsmältningssystemet är till exempel magsäcken, tunntarmen och tjocktarmen. Organen är uppbyggda av vävnader; huden, som är ett organ i hudsystemet, innehåller exempelvis epitelvävnad, bindväv och nervvävnad. Vävnaderna består av olika typer och storlekar av celler, vilka i sin tur innehåller organeller som utför olika funktioner inuti cellen. Organellerna består av molekyler som proteiner och DNA, vilka i slutänden är uppbyggda av atomer – de minsta partiklar som har en unik kemisk identitet.
Anatomi och fysiologi är vetenskaper om levande organismer. Alla levande organismer delar flera grundläggande egenskaper, och dessa egenskaper utgör ofta utgångspunkten för anatomisk och fysiologisk forskning. Några av de viktigaste egenskaperna är: organisation; ämnesomsättning och utsöndring; rörelse och förmåga att reagera på stimuli; utveckling (genom differentiering eller tillväxt); reproduktion; samt homeostas, det vill säga organismens förmåga att upprätthålla ett stabilt inre miljö trots yttre förändringar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online