Det finns många olika typer av genetiska tester. Den forensiska genetiska testningen är den enda variant som inte primärt används för att screena för eller behandla genetiska sjukdomar. I stället används den framför allt inom rättsväsendet och för samhällsrelaterade ändamål.
TV-serier som CSI har gjort allmänheten mer medveten om DNA-testning som en del av brottsutredningar. Forensisk genetisk testning hjälper till att identifiera personer som befann sig på en brottsplats. Den kan också användas för att rentvå en misstänkt person genom att bevisa att denne inte kan ha begått ett visst brott. Samma teknik gör det möjligt att identifiera både offer och gärningspersoner.
Rättsväsendet och medicinsk personal använder genetisk testning för att identifiera offer efter katastrofer. Ett känt exempel är terrorattackerna mot World Trade Center den 11 september 2001. Av några av offren återstod endast fragment av ben och vävnad. Rättsmedicinska kontoret använde forensisk genetisk testning på de nästan 20 000 kvarlevor som hittades för att kunna identifiera offren och ge deras anhöriga svar.
DNA-testning används i stor utsträckning för att fastställa faderskap, men den kan även bekräfta andra familjerelationer. Forensisk testning har exempelvis bidragit till att återförena familjer som skildes åt under Förintelsen, liksom de så kallade "försvunna barnen" i Argentina. Historiker använder också tekniken för att utforska historiska mysterier samt för att motbevisa eller bekräfta påståenden om släktskap med förlorad kunglighet.
Myndigheter med ansvar för vilt och natur använder forensisk genetisk testning för att identifiera utrotningshotade och skyddade arter. Tekniken används även för att upptäcka föroreningar i miljön. Tull- och jordbruksmyndigheter tar hjälp av genetisk testning för att bland annat fastställa härstamningen hos djur eller utsäde samt för att verifiera livsmedels ursprung.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online