Mikroskop gör det möjligt för människan att se bortom det blotta ögats gränser. Med hjälp av mikroskop kan forskare studera prov i alla storlekar – vissa så små som atomer – vilket hjälper alla från studenter till ledande forskare och läkare att bättre förstå hur naturen fungerar.
Omkring år 1020 e.Kr. beskrev den irakiske fysikern Ibn al-Haytham (Alhazen) en föregångare till mikroskopet – förstoringsglaset – i sitt berömda verk Kitâb al-Manâzir (Optikens bok). Under 1200-talet utvecklades glasögon, och omkring år 1590 tillskrivs glasögonmakaren Hans Jansen och hans son Sacharias uppfinningen av det sammansatta mikroskopet, där flera linser kombineras för att uppnå kraftigare förstoring.
Idag finns många olika typer av mikroskop, bland annat ljusmikroskop och elektronmikroskop. Forskare fortsätter att göra tekniska framsteg för att hela tiden förbättra mikroskopets prestanda och upplösning.
Mikroskopets grundläggande funktion är att förstora föremål som är svåra eller omöjliga att se med blotta ögat. Vissa mikroskop, till exempel preparationsmikroskop, gör det möjligt att betrakta föremål som insekter eller projektiler i större detalj. Andra mikroskop, som elektronmikroskop, möjliggör visualisering och studier av organismer så små som virus.
Mikroskop har spelat en avgörande roll i många vetenskapliga genombrott. Inom kriminalteknik används mikroskop bland annat för att koppla en kula till ett specifikt vapen. Inom medicinen används de för att undersöka celler och upptäcka sjukdomar som cancer. Mikroskop gör det också möjligt att studera fina detaljer och strukturer hos små organismer, exempelvis en insekts öga, samt att fastställa grundstrukturen hos mikroorganismer som bakterier och virus. Utöver levande organismer kan mikroskop även användas för att analysera metaller och andra livlösa material.
De mest använda mikroskopen är ljusmikroskop. Preparationsmikroskop är en typ av ljusmikroskop med en extern ljuskälla som reflekteras mot objektet som studeras. De används ofta för att undersöka mindre prover som insekter. Sammansatta mikroskop låter däremot ljuset passera rakt igenom provet och används vanligen för att studera celler och andra tunna preparat.
Elektronmikroskop använder elektroner i stället för ljus för att bilda bild av provet. Eftersom elektroner har mycket kortare våglängd än synligt ljus kan dessa mikroskop visualisera extremt små objekt, till exempel en cells yttermembran. Elektronmikroskop delas ofta upp i transmissions- (TEM) och svepelektronmikroskop (SEM), beroende på hur bilden skapas.
Atomkraftsmikroskop är en annan avancerad variant som studerar ytors struktur genom att mäta de atomära krafter som ytan utövar mot en extremt spetsig sond. Denna teknik gör det möjligt att avbilda ytor ända ner till atomnivå.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online