Anodisering är en ytbehandling som skyddar aluminiumlegeringar mot korrosion. Det anodiserade aluminiumet har en extremt hård yta – endast diamant är känt för att vara hårdare – och används därför ofta som råmaterial inom flyg-, bil- och rymdindustrin. Vid anodisering av aluminium används normalt vattenig svavelsyra, eftersom dess låga pH-värde förbättrar materialets korrosionsbeständighet. Saltsyra är visserligen en stark elektrolyt, men den rekommenderas inte som alternativ när anodiserat aluminium ska framställas.
Anodisering sker genom en elektrolytisk process där aluminiummetallen beläggs med ett oxidskikt under sura förhållanden med hjälp av elektrisk ström. Elektrolyten väljs utifrån egenskaper som ledningsförmåga, alkalinitet och permeabilitet. Aluminiumet fungerar som anod och oxideras till aluminiumoxid, det vill säga anodiserat aluminium. De slutliga egenskaperna påverkas dessutom av flera elektrolysparametrar, exempelvis elektrolytens temperatur, anodiseringens längd och den spänning som används.
Anodiserat aluminium är det mest använda icke-järnhaltiga legeringsmaterialet. Ytan är mycket hård, vilket gör materialet särskilt lämpligt för farkoster inom luft- och rymdfart. Trots sin hållbarhet har det låg densitet, vilket gör det praktiskt för behållare och annan förpackning. Materialet motstår korrosion starkt, både i atmosfären och i lösning. Anodiserat aluminium har dessutom hög elektrisk och termisk ledningsförmåga.
Saltsyra är det historiska namnet på klorvätesyra, det vill säga väteklorid löst i vatten. Det är en stark och frätande syra med omfattande industriell användning – cirka 20 miljoner ton produceras varje år. Saltsyra dissocierar helt i vatten till vätejoner och kloridjoner. Den används ofta för att preparera prover inför kemisk analys samt som syrakatalysator vid kemiska reaktioner.
Vilken typ av elektrolyt som används vid anodiseringen påverkar de slutliga egenskaperna hos det anodiserade aluminiumet, såsom korrosionshastighet, vidhäftning, adsorption, ythårdhet och ledningsförmåga. Saltsyra används dock inte som elektrolyt vid anodisering av aluminium, eftersom den reagerar med metallen och löser upp den under bildning av metallklorider och vätgas. Denna kemiska reaktion gör saltsyan olämplig för ändamålet, trots dess goda ledningsförmåga som elektrolyt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online