Världsnaturfonden WWF konstaterar att endast 0,4 procent av jordens vatten är tillgängligt för mänsklig användning. Resten finns i haven eller i polarisar, glaciärer och atmosfären, eller ligger under jord och är svårt att nå. Den lilla andel användbart vatten når jorden som regn efter att ha avdunstat från hav och sjöar. Trots detta förorenar människan sötvattnet som om tillgången vore oändlig – med förödande konsekvenser.
Amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA) delar in källorna till vattenföroreningar i två kategorier: punktkällor och diffusa källor. Reningsverk och fabriker hör till punktkategorin. Branscher från plast- och kemisk tillverkning till stålproduktion använder vatten i sina processer. Enligt data från FN:s rapport "World Water Development Report" från 2001 stod industriell användning för 59 procent av vattenanvändningen i industriländer. Utsläppsvattnet, inklusive de kemikalier som används i tillverkningsprocessen, hamnar ofta i sjöar och grundvattenmagasin. Kvicksilver är bara ett exempel på kemikalier som är mycket giftiga och tar lång tid att bryta ner.
1969 blev en flod i Ohio så förorenad att den fattade eld. Det väckte allmänhetens uppmärksamhet, och 1972 antog kongressen Clean Water Act, som ger EPA befogenhet att reglera hur mycket föroreningar industrier får släppa ut i landets vattensystem. Tillståndsprogrammet National Pollutant Discharge Elimination System kräver att industrier skaffar tillstånd om deras utsläppsvatten leds direkt till ytvatten. EPA fastställer gränser för hur mycket föroreningar industrier får släppa ut och kontrollerar regelbundet att standarderna följs.
EPAs andra kategori, diffusa källföroreningar, omfattar avrinning från jordbruk, stadsgator och bostadsområden. Olja från uppfarter, hushållsrengöringsmedel och gödningsmedel för gräsmattor är bara tre exempel på farligt avfall som regn och snösmältning transporterar vidare till vattentillgångarna. Enligt EPA uppger delstaterna att diffusa föroreningar är den främsta orsaken till problem med vattenkvaliteten.
Eftersom enskilda personer står för en betydande del av de diffusa utsläppen ligger ansvaret att förebygga dem hos var och en. Natural Resources Defense Council är en av många organisationer som främjar individuellt ansvar. Bland de tolv åtgärder som NRDC rekommenderar finns att använda giftfria hushållsprodukter när det är möjligt och att ta reda på vilka produkter i hemmet utgör farligt avfall – för att sedan kassera dem på rätt sätt. Ett mer ambitiöst angreppssätt för att förebygga diffusa utsläpp är lågpåverkande stadsutveckling, som inkluderar gröna tak och porösa ytor för parkeringsplatser för att minska avrinningen i städer och tätorter.
Naturen har skapat ett eget sätt att rena smutsigt vatten – träsk, kärr, mossar och fuktängar som tillsammans utgör våtmarker. Utöver sina många andra fördelar filtrerar våtmarker vattnet som rinner genom dem och absorberar överskott av näringsämnen och föroreningar. USA har redan förstört hälften av de våtmarker som fanns på 1700-talet, och våtmarker fortsätter att försvinna. De återstående våtmarkerna är avgörande för att skydda våra vattentillgångar. Enskilda personer kan identifiera våtmarker i sin närhet och engagera sig i arbetet med att skydda dem.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online