UV-desinfektion är en etablerad metod för vattenbehandling som effektivt dödar bakterier och virus utan att efterlämna några kemiska rester. Tekniken använder kortvågigt ultraviolett ljus, som skadar mikroorganismernas arvsanlag och gör dem oförmögna att föröka sig. Flera statliga myndigheter i USA har fastställt riktlinjer för hur desinfektionen ska utföras på ett säkert och effektivt sätt.
Solljusets bakteriedödande egenskaper upptäcktes redan 1877, enligt USA:s miljöskyddsmyndighet (EPA). Kunskapen praktiskt tillämpades för första gången på dricksvatten år 1910 i Frankrike, och tekniken spreds till USA redan 1916. År 2010 fanns fler än 400 UV-desinfektionsanläggningar i drift världen över. I takt med att tekniken har mognat har regler och riktlinjer successivt utvecklats och skärpts.
Flera myndigheter har fastställt riktlinjer för hur stor UV-dos som krävs för effektiv desinfektion. USA:s dåvarande departement för hälsa, utbildning och socialväsen (Department of Health, Education and Welfare) har satt miniminivån till 16 mWs/cm² – alltså milliwattsekunder per kvadratcentimeter. American National Standards Institute (ANSI) har däremot fastställt en striktare minimigräns på 38 mWs/cm². Valet av dosering beror bland annat på vattnets kvalitet och vilka mikroorganismer som ska elimineras.
Vattnet måste behandlas kontinuerligt med korrekt UV-dos för att säkerställa en tillförlitlig desinfektion. Enligt Washington States kontor för dricksvatten får processtörningar inte inträffa oftare än en gång per månad. Behandlingsresultaten ska dessutom övervakas och dokumenteras löpande var femtonde minut. Alla avvikelser från gällande doseringsriktlinjer måste rapporteras in inom 24 timmar, så att åtgärder kan vidtas snarast möjligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online