Att återvinna en aluminiumburk kräver hela 95 procent mindre energi än att tillverka en helt ny burk av aluminummalm. Återvunna burkar är dessutom billigare att producera än helt nya. Trots att aluminiumåtervinning är lönsam och klokt i de flesta situationer finns det ändå personer som har ekonomiska, miljömässiga och samhälleliga invändningar mot processen. Här går vi igenom de vanligaste concern-områdena kring aluminiumåtervinning.
Aluminiumåtervinning kräver ofta omfattande arbete i form av sortering. Största delen av allt återvunnet aluminium används för att tillverka nya dryckesburkar, och materialet måste då vara mycket rent för att inte kontaminera dryckerna. Innan återvinningsföretagen kan smälta ner metallet måste de därför säkerställa att skrotet består av ren och högkvalitativ aluminium.
Sorteringsprocessen har en ekonomisk nackdel eftersom den kräver både arbetskraft och pengar – även om kostnaderna fortfarande är lägre än vid tillverkning av nya burkar från rå malm.
Varje gång aluminium passerar genom återvinningsprocessen försämras dess kvalitet något. När olika bitar aluminium smälts samman och formas till nya produkter blir resultatet inte alltid lika starkt och hållbart som nysmält aluminium. Detta beror på att vissa återvunna partiklar har lägre kvalitet än originalet.
Återvunnet aluminium fungerar dock alldeles utmärkt för tillverkning av säkra livsmedels- och dryckesförpackningar, vilket gör problemet relativt hanterbart.
Insamling och transport av aluminiumburkar kostar pengar och orsakar utsläpp av föroreningar i luften. Antingen måste konsumenter själva lämna in burkarna till en återvinningsstation, eller också behöver kommunen erbjuda hämtnings tjänster för återvinningsmaterial.
En övergång till ett nytt system för aluminiumåtervinning kräver dessutom anpassningar från privatpersoner, företag och myndigheter. Samtidigt gäller att insamling och transport av aluminium för återvinning fortfarande förbrukar betydligt mindre energi än produktion av helt nya aluminiumprodukter.
Flera delstater i USA har lagar som kräver att konsumenter betalar en liten, återbetalbar pant när de köper produkter i aluminiumburkar. Panten får man tillbaka när burkarna lämnas in för återvinning.
Även om pantsystemet fungerar effektivt som incitament för återvinning, är det inte alla som är nöjda. Vissa dryckesföretag vill inte riskera minskad vinst i takt med att återvinningen ökar, och konsumenter som inte vill återvinna kan bli irriterade över att tvingas betala pant på sina inköp.
För att undvika att aluminiumburkar i återvinningskärlen börjar lukta illa eller lockar till sig gnagare och insekter måste hushållen lägga extra tid på att skölja ur dem ordentligt. Vissa större återvinningsanläggningar för aluminiumburkar har dessutom ett obehagligt luktproblem, vilket innebär att både konsumenter och anläggningar behöver göra extra ansträngningar för att rengöra burkar som ska förvaras under längre tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online