Fytoplankton är växter som lever under vattenytan och studeras ofta vid experiment kopplade till marina oljeutsläpp. De befinner sig allra längst ner i havets näringskedja, men eftersom de tar upp näring direkt från vattenpelaren kan studier av fytoplankton avslöja oljeutsläppens effekter redan i ett tidigt skede.
Olja stannar kvar i vattenpelaren i flera dagar, men kan ligga kvar i sedimentet i åratal. Tidig analys av fytoplankton kan därför hjälpa forskare att förutsäga framtida konsekvenser om sedimentet skulle störas och släppa ut olja i den marina miljön innan den hunnit brytas ned helt.
I ett experiment som genomfördes vid Changjiangflodens mynning i Kina anlades två mesokosmer – tillfälliga vatteninklusioner som efterliknar naturliga förhållanden så nära som möjligt. Olja tillsattes i en av mesokosmerna, medan den andra lämnades opåverkad som referens.
Miljö- och biologiska parametrar, såsom temperatur, salthalt, halt av organiskt kol och förekomsten av fytoplankton, mättes kontinuerligt i båda inklauserna. Resultaten visade att tillväxttakten hos de minsta mikrofytoplanktonen och de största fytoplanktonarterna inte påverkades negativt, medan de mellanstora nanoplanktonen hämmades tydligt i mesokosmen som innehöll olja.
I ett laboratorieexperiment med fytoplankton från Mexikanska golfen exponerades åtta olika arter för olika koncentrationer och typer av olja under 96 timmar. Målet var att bestämma hur mycket olja som krävdes för att minska celltillväxten med 50 procent jämfört med kontrollprover.
Resultaten visade att nigeriansk råolja var den mest giftiga. Iransk råolja och Empire-blandad råolja var måttligt giftiga, medan saudiarabisk och venezuelansk råolja visade sig vara de minst giftiga varianterna.
Oljeutsläpp kan hämma tillväxten hos undervattensväxter genom att blockera solens strålar från att tränga ned genom vattenpelaren, vilket stör fotosyntesen. Detta går utmärkt att demonstrera hemma eller i skolan med hydrillaväxter, bägare, provrör, trattar, vatten, en linjal och lite motorolja.
Skapa två likadana uppsättningar: placera hydrillaväxterna under en genomskinlig tratt och ställ ett provrör uppochner över tratten inne i en bägare. Fyll både bägaren och provröret med bestämda mängder vatten. Den ena uppsättningen fungerar som kontroll utan olja, medan den andra får ett lager olja på vattenytan.
Vid fotosyntes absorberas koldioxid och syre produceras. Under experimentets gång samlas olika mängder syre i provröret, vilket syns som att vattnet i röret trycks ned – ju mer syre som bildas, desto större blir vattendisplacementet. Genom att jämföra de två uppsättningarna syns tydligt hur oljan hämmar fotosyntesen.
Experiment som efterliknar verkliga förhållanden kan visa hur ett oljeutsläpp påverkar undervattensväxterna längst ner i näringskedjan. Laboratorieexperiment demonstrerar toxiciteten hos olika typer av olja, medan enkla experiment som barn kan utföra illustrerar hur olja blockerar ljus och därmed hämmar fotosyntesen. Tillsammans ger dessa metoder en helhetsbild av oljeutsläppens ekologiska konsekvenser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online