Det kan verka som att soporna helt enkelt försvinner när du ställer ut dem vid vägkanten en gång i veckan. I verkligheten transporteras de dock till en soptipp eller deponi – antingen en fördjupning under marken eller en anläggning ovan jord där avfallet staplas mellan jordlager. Nedbrytbart material lämnas sedan att sönderdelas med tiden.
Trots att soptippar är utrustade med tekniska skydd, såsom kompositliner och system för insamling av lakvatten, fungerar dessa system inte felfritt. Gas och skadliga gifter kan fortfarande läcka ut i både luft och vatten.
När avfall ligger och bryts ner frigörs gaser som metan och koldioxid. Metan är en växthusgas som fångar värme upp till 70 gånger effektivare än koldioxid. Växthusgaser är nödvändiga för att bevara jordens atmosfär, men ett överskott höjer den globala temperaturen. Enligt Stanford Solar Center hade temperaturen fram till 2006 ökat med mellan 0,5 och 1 grad Fahrenheit – den största temperaturökningen på 1 000 år. Uppskattningarna pekar mot en ytterligare ökning med 2,5 till 10,4 grader Fahrenheit fram till slutet av 2000-talet.
Material i soptippar bildar lakvatten – en giftig vätska som kan sippra ner i bäckar, floder och grundvattnet när den kommer i kontakt med regn i marken. Ämnen som tungmetaller, bakterier, bekämpningsmedel, flyktiga organiska föreningar, petroleumkolväten och lösta salter kan då påträffas i grundvattnet.
Förorenat grundvatten kan orsaka kräkningar, illamående, hudproblem och allvarliga sjukdomar som cancer, särskilt hos personer som bor närmast soptipparna. Barn är extra utsatta eftersom deras immunsystem inte är lika utvecklat som vuxnas.
Soptippar som använder förbränningsanläggningar släpper ut skadliga föroreningar i luften. Förbränningen själv producerar smog och frigör farliga gifter från plaster och kemikaliebehandlat material, exempelvis kvicksilver, svavelsyra, kadmium och väteklorid. Dessa kemikalier kan påverka växter, djur och människor via luften samt genom askan från förbränningen, som ofta används för att täcka avfallet på soptippen – vilket i sin tur bidrar till det skadliga lakvattnet som sipprar ut i vattentillgångarna.
Med tanke på alla skadliga effekter som soptippar har på miljön introduceras nya metoder för att motverka dem. Städer och kommuner startar källsorterings- och återvinningsprogram för att hålla glas, papper, plast och metaller borta från deponierna. Återvinning av elektronik och kläder blir också allt vanligare.
År 2011 inledde USDA och EPA ett pilotprogram för alternativa sätt att täcka soptippar med jord, kompost och vegetation istället för traditionell lera. Detta minskar metanutsläppen och hindrar regnvatten från att nå de skadliga ämnena i deponierna – ett viktigt steg mot en mer hållbar avfallshantering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online