Savanner är gräsmarker som finns i närheten av tropiska regioner med begränsad nederbörd. I många länder röjs savannerna genom att växtligheten bränns för att ge plats åt jordbruk och betesmarker, samt genom byggande av vägar och expanderande städer. Dessa antropogena, alltså mänskligt orsakade, aktiviteter släpper ut giftiga föreningar i luft, vatten och jord, vilket förstör savannen samt den flora och fauna som är beroende av detta unika ekosystem.
Vissa växter kan användas som naturliga kemiska reservoarer vid analys av luftföroreningar. En studie publicerad i februariutgåvan 2008 av tidskriften International Journal of Environment and Pollution jämförde antalet lavar och bladmossor, en typ av mossa, med ansamlingen av tungmetaller som avsatts genom luftföroreningar i Västafrikas savann.
Författarna fann att metaller som krom, koppar, nickel, kobolt och bly hade ackumulerats till nivåer på 500 milligram eller mer per kilogram växtmaterial. Studien visade också att mängderna tungmetaller minskade och att växtpopulationerna ökade ju längre bort från utsläppskällorna man befann sig.
Byggandet av vägar leder till ökad trafik och avsättning av tungmetaller i marken från bilavgaser. En studie publicerad i majnumret 2005 av Journal of Biological Sciences undersökte sambandet mellan koncentrationerna av tungmetaller, svampar och mikroorganismer samt avståndet från motorvägar som passerar genom den nigerianska guineasavannen.
Forskarna analyserade tre olika platser för att övervaka nivåerna av bly, arsenik, zink, koppar, kobolt, brom och nickel, samt fem arter av svampar och Bacillus-bakterier. Resultaten visade att metallhalterna i jorden var förhöjda i områden nära vägarna genom savannen, medan koncentrationerna av svampar och bakterier minskade på grund av metallernas giftiga egenskaper. Studien drog slutsatsen att svampar och bakterier kan vara användbara som indikatorer på tungmetallkontaminering.
Nederbörden har minskat under de senaste 40 åren i Nigerias sudanesiska och guineanska savanner, vilket ytterligare har förvärrat den redan försämrade jordkvaliteten i dessa områden – en försämring som orsakats av jordbruk och föroreningar. En studie publicerad i majnumret 2005 av Nigerian Journal of Soil and Environmental Research kopplade minskningen av nederbörd till markdegradering och erosion.
Studien rekommenderar användning av antierosionstekniker för att minimera de skadliga effekter som orsakas av nuvarande jordbruksmetoder och den minskade nederbörden.
Savanner i många delar av världen sätts i brand för att röja mark inför jordbruk, eller helt enkelt genom vårdslöshet. Bränning av dessa gräsmarker frigör gifter i både luften och jorden, vilket äventyrar såväl människors hälsa som miljön. En studie publicerad i aprilnumret 1995 av Global Biogeochemical Cycles mätte jordkoncentrationer av föroreningar från bränning, bland annat kvävemonoxid, metan, lustgas och koldioxid.
Forskarna mätte koncentrationerna av dessa föreningar från två dagar efter en brand fram till ett år därefter i en savann i Brasilien. Resultaten visade att kvävemonoxiden var som högst omedelbart efter en brand och återgick till normala nivåer efter ett år. Metanhalten var förhöjd i nyligen bränd jord, medan koldioxiden förblev på förhöjda nivåer i mer än ett år efter branden.
Sammanfattningsvis visar forskningen att mänskliga aktiviteter får djupgående konsekvenser för savannens känsliga ekosystem. Genom att använda växter, svampar och bakterier som biologiska indikatorer kan forskare bättre övervaka föroreningsnivåerna, vilket är ett viktigt steg mot att skydda dessa värdefulla landskap för framtida generationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online