Kusterosion får kustlinjernas former att förändras när sand avlägsnas från stränder och kustområden. En rad olika faktorer flyttar sand från en strand till en annan, längre in i landet, ut på djuphavet eller ner i havens djupaste diken. Strömmar och vågor kan visserligen föra tillbaka sand från havet till kustlinjen, men återföringen sker oftast i långsammare takt än bortförseln.
Erosionshastigheten varierar kraftigt beroende på plats. Rhode Islands södra kust drar sig exempelvis tillbaka mellan 30 och 60 centimeter per år, medan de klippiga stränderna på USA:s västkust endast eroderar några få centimeter per år.
Vågor, havsströmmar och tidvatten bidrar alla till kusterosion. Vågor bildas genom jordens rotation och av vind som blåser över havens ytor. När vågor slår mot en strand förs sanden bort från kusten i takt med att vattnet drar sig tillbaka ut i havet.
Havsströmmar fungerar som floder inne i haven. Golfströmmen är en ström som rör sig från Florida längs USA:s östkust och vidare mot Europa. Sådana strömmar pressar sand från kustlinjer till andra platser. Tidvatten är regelbundna höjningar av havsnivån som orsakas av solens och månens gravitationskraft, och även de drar med sig sand från stränderna ut i havet.
Katastrofhändelser är stora stormar eller naturkatastrofer, såsom orkaner och jordbävningar. Dessa händelser förstärker effekterna av de naturliga erosionsprocesserna. De höga vindhastigheterna och de enorma vågor som uppstår under orkaner kan åsamka omfattande skador på kustområden. En kraftig orkan kan få kustlinjen att dra sig tillbaka med upp till nio meter, vilket inträffade vid Matanuck-stranden i South Kingston, Rhode Island.
Tsunamis är extremt stora vågor som utlöses av jordbävningar och som kan förstöra kustlinjer på ett mycket allvarligt sätt. En tsunami som drabbade Sri Lanka förde med sig strandsand hela 150 meter in i landet.
Fördämningar och dammar byggs ofta för att skydda kustnära fastigheter från katastrofers konsekvenser. Paradoxalt nog bidrar dessa konstruktioner själva till kusterosion, eftersom de hindrar sand från att sedimentera tillbaka på kustlinjerna. Mer än 7 700 kvadratkilometer kustnära våtmarker i Louisiana har exempelvis försvunnit sedan år 1900, till stor del på grund av de fördämningar som byggts där Mississippifloden möter golfkusten.
Förändringar i havsnivåerna har varit tydliga genom hela människans historia, men på senare tid har havsnivåerna stigit i allt snabbare takt till följd av den globala uppvärmningen. Havsnivåhöjning är inte tekniskt sett en direkt orsak till kusterosion, utan bör snarare betraktas som en bidragande faktor.
Haven har stigit cirka 40 centimeter under det senaste seklet och beräknas stiga ytterligare ungefär 60 centimeter under det kommande seklet. Havsnivåhöjningen påverkar direkt kustlinjernas utseende och får dem att dra sig tillbaka. Den kan också försvaga effekten av geologiska formationer nära kusten som annars motverkar erosion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online