Bioteknik hyllas av vissa som matens framtid, medan andra kritiserar den hårt för dess potentiella risker för människors hälsa och den naturliga världen. Bioteknik, det vill säga genetisk modifiering av organiskt material som majs och sojabönor, spelar en betydande roll i både nationell och internationell jordbruksproduktion. Medan förespråkarna hävdar att biotekniken kan bidra till att lindra världshungern uttrycker både forskare och konsumenter en utbredd oro över dess möjliga skador på miljön.
Jordens ekosystem bygger på en känslig balans mellan olika växt- och djurarter, ofta kallad biologisk mångfald. Biotekniken kan hota denna balans genom att introducera en enda typ av organism, exempelvis ett genetiskt modifierat frö, över stora områden.
I en artikel publicerad 2001 visar den välkände jordbruksekologen Miguel Altieri, professor vid University of California, Berkeley, att växter i områden där genetiskt modifierade grödor införts har förlorat en del av sitt naturliga motstånd mot torka och andra ogynnsamma förhållanden. Han kopplar denna förlust till den minskade biologiska mångfalden, som annars gör ekosystemen starkare och mer motståndskraftiga mot insektsangrepp och hårt väder.
Så sent som 2011 fanns inga effektiva skyddsåtgärder för att säkerställa att jordbrukets bioteknik förblev begränsad till ett bestämt område. I USA och EU brottas beslutsfattare fortfarande med frågan om hur spridningen av genetiskt modifierat material bör regleras.
Vind, fåglar och insekter sprider ofta genetiskt modifierade frön till omgivande marker, vilket kontaminerar odlingar som inte är genetiskt modifierade. I en rapport från 2003 hävdar Margaret Mellon, doktor och dåvarande chef för programmet Food and Environment vid Union of Concerned Scientists, att denna oavsiktliga pollinering riskerar att undergräva den biologiska mångfalden och hota befintliga jordbrukssystem genom så kallad genetisk erosion.
En vanlig tillämpning inom växtbiotekniken är att bygga in kemiska bekämpningsmedel och herbicider direkt i frönas genetiska sammansättning. Den utbredda användningen av sådana frön har kopplats till framväxten av så kallade "superogräs", som utvecklat resistens mot vanliga herbicider.
I takt med att superogräsen sprids tvingas bönderna, enligt Altieri, använda allt större mängder jordbrukskemikalier. Dessa kontaminerar jorden, lakar ut i lokala vattendrag och hotar markens framtida fertilitet.
När djur och insekter livnär sig på de odlade grödorna kan jordbrukets bioteknik få allvarliga konsekvenser för viktiga arters hälsa. En av de mest hotade arterna är monarkfjärilen, som enligt Mellon dör i epidemiskt stora antal till följd av exponering för gifter i genetiskt modifierade grödor.
Biotekniken kan även skada insekts- och djurliv genom att framkalla nya allergier, antibiotikaresistens och sjukdomar, samt potentiellt störa kroppens normala hormonbalans. Det varnar biokemisten och nutritionisten Arpad Pusztai för.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online