Beryllium är en metall som förekommer i en rad naturliga källor, bland annat jord, olja, vulkaniskt damm, kol och vissa mineraler. Personer som arbetar inom gruvdrift och mineralutvinning löper större risk att utveckla överkänslighet mot ämnet. Enligt Occupational Safety and Health Administration (OSHA) är cirka 1–15 procent av dem som arbetar i yrken med exponering för beryllium känsliga för metallen och kan därigenom drabbas av negativa hälsoeffekter.
Att andas in stora mängder beryllium kan skada lungorna och orsaka rodnad och svullnad med symtom som liknar lunginflammation. Tillståndet läker oftast av sig självt om exponeringen begränsas eller upphör, men det kan bli dödligt eller övergå i kronisk berylliumsjukdom om exponeringen fortsätter. De säkerhetsföreskrifter som införts kring berylliumhantering på arbetsplatser har bidragit till att detta tillstånd idag är sällsynt.
Som nämnts ovan kan vissa individer utveckla överkänslighet mot beryllium, vilket innebär att de redan påverkas av betydligt mindre mängder än vad som krävs för att skada en genomsnittlig person. Hos känsliga personer utlöser metallen ett inflammatoriskt svar där vita blodkroppar ansamlas och granulom bildas. Personer med kronisk berylliumsjukdom känner sig ofta svaga och trötta och har svårt att andas. Sjukdomen kan i sig vara dödlig, men den kan även leda till andra allvarliga tillstånd som anorexi, lungcancer, blåaktiga händer och fötter, förstorat hjärta samt hjärtsjukdom.
Agency for Toxic Substances and Disease Registry (ATSDR) påpekar att de flesta studier av beryllium hittills har utförts på djur, vilket innebär att många av hälsoeffekterna hos människa fortfarande är okända. Hudkontakt med ämnet kan ge upphov till utslag och knutbildning under huden. Även om sår har observerats i studier på hundar är sårbildning hos människor till följd av intag av beryllium mindre trolig, eftersom endast mycket små mängder tas upp från matsmältningssystemet till blodet.
Även om långtidseffekterna av beryllium ännu inte har studerats ingående hos växter och djur kan kronisk exponering antas leda till nedsatt reproduktion, kortare livslängd samt förändringar i utseende och beteende. Akuta effekter – såsom dödsfall – hos fåglar och fiskar samt hämmad tillväxt hos växter har konstaterats redan 2–4 dagar efter kontakt med ämnet. Enligt australienska myndigheter är beryllium mer giftigt i mjukt vatten än i hårt vatten och betraktas som mycket giftigt för vattenlevande organismer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online