Sedan den industriella revolutionen har mänskliga aktiviteter i allt högre grad bidragit till växthuseffekten. Växthuseffekten uppstår när koldioxid fångar infraröd strålning – solens energi som väl har tagits upp av atmosfären – och håller den kvar i jordens atmosfär, vilket successivt höjer temperaturerna på land och i vatten. Normalt reflekteras mer än 30 procent av det totala solljuset tillbaka ut i rymden.
Det finns både naturliga och mänskliga orsaker till växthuseffekten, och i grunden är fenomenet faktiskt livsviktigt för jorden. Utan en naturlig växthuseffekt skulle medeltemperaturen ligga långt under fryspunkten och planeten vara täckt av is. Problemen uppstår först när mänskliga utslipp påskyndar den takt med vilken infraröd strålning fångas in. Det största resultatet är det fenomen som kallas global uppvärmning.
Träd och växter använder koldioxid vid fotosyntesen, vilket gör skogar till naturliga kolsänkor. I takt med att den globala befolkningen ökat kraftigt har omfattande avskogning ägt rum, särskilt i tropiska områden som Amazonas. När skog huggs ner eller bränns minskar naturens förmåga att binda koldioxid, samtidigt som lagrat kol släpps ut i atmosfären. Resultatet blir en stadigt stigande halt koldioxid i luften.
Mänsklig industriell verksamhet bygger till stor del på förbränning av fossila bränslen som kol, olja och naturgas. När dessa ämnen eldas bildas koldioxid. Den intensiva industrialiseringen av världens samhällen har därför lett till enormt ökade halter av koldioxid i atmosfären sedan 1800-talet. Även energiproduktion, transporter och uppvärmning av byggnader bidrar till samma problem.
Många mänskliga uppfinningar avger gaser som kallas klorfluorkarboner (CFC), ofta kallade freoner. Dessa gaser har en betydligt större potential än koldioxid att förstärka växthuseffekten – flera tusen gånger starkare per kilo. Typiska källor har varit kylskåp, sprayburkar med drivgas och brandsläckare. Sedan Montrealprotokollet 1987 har användningen av CFC-gaser fasats ut, men eftersom de är långlivade i atmosfären bidrar de fortfarande till uppvärmningen.
När organiskt material bryts ner under syrefria förhållanden bildas metan, exempelvis i växtätande djurs matsmältningssystem och i risodlingar. Den kraftiga expansionen av jordbruket har ökat antalet idisslare som kor samt arealen risfält, vilket i sin tur ökat mängden metan i atmosfären. Metan är dessutom en betydligt starkare växthusgas än koldioxid på kort sikt, även om den bryts ned snabbare.
Konstgödsel med kväve används i enorma mängder inom jordbruket världen över. Detta leder till att en ny, människoskapad växthusgas kallad lustgas (dikväveoxid) släpps ut i atmosfären. Oroande nog har lustgas en betydligt högre potential att förstärka växthuseffekten än både koldioxid och metan – över hundra år är den närmare 300 gånger starkare än koldioxid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online