Nästan alla batterier innehåller tungmetaller och andra gifter, bland annat kvicksilver, kadmium, bly och litium. Livskraftiga alternativ som inte bygger på dessa material har ännu inte utvecklats, vilket lämnar oss med frågan om hur uttjänta batterier ska tas om hand. Även om det krävs mindre energi att bryta metaller i gruvor än att återvinna dem från begagnade batterier, är återvinningen avgörande för att hålla gifterna borta från miljön.
Här går vi igenom de vanligaste batterityperna, vilka material de innehåller och vad de återvunna råvarorna kan användas till.
Blybatterier används i stor utsträckning inom fordonsindustrin, och det var också denna bransch som drev på utvecklingen av batteriåtervinning. Idag kommer cirka hälften av allt bly som används i nya batterier från äldre batterier. Blybatterier finns i många typer av motorfordon, till exempel bilar, lastbilar, motorcyklar och golfbilar. När ett batteri nått slutet av sin livslängd kan det krossas och bearbetas för att separera ut blyet, som sedan blir råvara i ny produktion.
Nickel-kadmium-batterier (NiCd) används bland annat i kommersiella flygplan och passagerarfartyg. De är giftiga om de inte hanteras korrekt; när batterihöljet bryts ned läcker kadmium ut och förorenar mark och vatten. Kadmiumföroreningar är dessutom mycket svåra att sanera. Inom EU är NiCd-batterier därför förbjudna i konsumentprodukter. Vid återvinning kan kadmiet tas ut säkert och användas för att tillverka nya batterier, medan nickeln går vidare till metallindustrin.
Nickel-metallhydrid-batterier (NiMH) är mindre giftiga än många andra batterityper och har i stort sett ersatt NiCd-batterierna i de flesta konsumentprodukter. De innehåller nickel och en elektrolyt, som båda skadar miljön i stora mängder, även om enskilda batterier ofta kan hanteras relativt säkert i det vanliga sopflödet. NiMH-batterier kan återvinnas för sitt nickelinnehåll. Nickel används i olika högklassiga metallprodukter och kan även bli till nya batterier.
Innan litiumbatterier återvinns är det viktigt att de laddas ur helt – finns det kvar någon laddning kan det orsaka en olycka under hanteringen. Batterier som innehåller metalliskt litium kan vara farliga på deponier, men vid återvinning kan litiumet tas tillvara. Litiumet löses upp, vilket gör det oreaktivt och säkrare att hantera. Därefter säljs materialet vidare till andra företag, oftast för produktion av industriella smörjmedel. Litiumjonbatterier kan också återvinnas, men processen är inte särskilt lönsam eftersom endast en liten mängd användbart litium kan återvinnas.
I Sverige och övriga EU ska batterier aldrig slängas i hushållssoporna utan lämnas på kommunala återvinningsstationer eller i insamlingskärl i butiker som säljer batterier. Täck gärna polerna med tejp innan inlämning för att minska risken för kortslutning. På så sätt säkerställer du att farliga ämnen hanteras korrekt och att värdefulla metaller kommer tillbaka in i kretsloppet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online