Vindkraftsparker byggs ut över hela världen för att utnyttja vindens kraft och producera energi. Även om resultatet är tillfredsställande för många, finns det flera problem förknippade med vindkraftsparker. Varje park medför olika utmaningar beroende på en rad variabler. De flesta problem är platsspecifika och kan återfinnas i den miljökonsekvensbeskrivning som upprättas för just den aktuella vindparken.
Samhällen som förlitar sig på vind för sin energiförsörjning kan behöva använda andra källor när vindens variation gör en vindpark ineffektiv. Det innebär ofta att andra energiproducerande anläggningar måste fortsätta drivas på heltid. När vinden är för stark kan den skada turbinernas blad, och när den är för svag snurrar inte bladen alls – då måste energi importeras eller läggas på för att hålla dem igång. Fluktuationerna är dessutom svåra att förutsäga, eftersom vindturbinerna inte enkelt kan stängas av och på efter vindens nycker.
Fågelentusiaster ser ofta vindkraftsparker som ett hot, eftersom turbinerna dödar och skadar fåglar. Bladen rör sig genom luften med hastigheter på cirka 160 km/tim. Problemet förvärras i dimma, när fåglarna inte kan se bladen. I USA rekommenderar myndigheten U.S. Fish and Wildlife Service att man undviker att bygga vindkraftsparker i våtmarker eller områden med låga moln och dimma där fågelpopulationer – särskilt flyttfåglar – är talrika. Miljöaktivister pekar också på att skogar och bergsområden ofta måste röjas för att ge plats åt turbinerna, vilket påverkar vattenavrinningen och ökar risken för erosion.
Trots att vindkraftens förespråkare hävdar att turbinernas ljud inte är något större besvär, klagar många boende i närheten över bullret. Vissa beskriver ljudet som liknande helikoptrar, medan andra tvingas stänga fönstren för att dämpa det till ett tolerabelt brum. Tillverkarna menar att bullret från de mekaniska komponenterna har minskat betydligt, men kritiker påpekar att det dunkande ljud som uppstår när bladen skär genom luften fortfarande upplevs som oacceptabelt. Oavsett hur mycket buller en viss vindpark genererar är det i slutändan varje enskild person som bor i närheten som får avgöra om ljudet går att leva med.
Vindkraftsparker består av enorma torn som sträcker sig 60–90 meter upp i luften och väger mer än 150 ton vardera. Varje turbin kräver nästan 170 kvadratmeter plan grusbelagd yta. Fundamentet grävs som ett stort hål som fylls med över 11 ton armeringsjärn och hundratals, ibland tusentals, kubikmeter betong. Miljöorganisationer, bland annat American Wind Energy Organization, varnar för att detta i vissa områden kan störa grundvattnets flöde och därmed påverka lokala brunnar och vattenkällor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online