Marine Oil Terminal Engineering and Maintenance Standards (MOTEMS) blev en lagstadgad del av Kaliforniens byggregler den 6 februari 2006, med syftet att standardisera prestandabedömningarna av befintliga och framtida oljeterminaler i delstaten. Standarderna ger granskare tydliga riktlinjer och ett numeriskt betygssystem för att på ett mer effektivt sätt kunna identifiera konstruktions- och underhållsproblem vid terminalerna. MOTEMS omfattar dessutom ett prioriteringssystem som styr i vilken ordning reparationer ska genomföras.
MOTEMS infördes genom lagstiftning som en direkt följd av Lempert-Keene-Seastrand Oil Spill Prevention and Response Act från 1990, som skapades för att skydda allmänhetens säkerhet genom att fastställa prestandastandarder för alla nya och redan driftsatta terminaler i Kalifornien. De marina oljeterminalerna övervakas av California State Lands Commission (CSLC) och lyder under både delstatlig och lokal tillsyn. MOTEMS-projektet initierades och finansierades gemensamt av Federal Emergency Management Agency (FEMA) och CSLC. Föreskrifterna har antagits i California Building Code, Title 24, Part 2, Chapter 31F.
MOTEMS definierar bygg- och underhållskriterier för såväl nya som befintliga terminaler och kräver löpande övervakning av både konstruktionsanalyser och hur väl anläggningarnas utformning fungerar i praktiken. Oljeterminaler kan därför inspekteras när som helst, och minst en årlig revision ska genomföras. Den årliga revisionen omfattar en teknisk granskning och analys, inspektioner efter händelser samt kontroller av beredskapen. Händelser kan exempelvis vara översvämningar, jordbävningar eller kollisioner med fartyg. Undervattensinspektioner krävs också för att fastställa konstruktionens hållfasthet både ovan och under vattenytan.
Varje terminal är skyldig att upprätthålla minimistandarder för branddetektering, brandförebyggande och brandsläckning. Brandkraven har anpassats från olika branschstandarder för att motsvara MOTEMS behov och baseras i första hand på terminalens storlek och produkternas brandfarlighet. Brandförebyggande standarder kan därför variera kraftigt mellan olika terminaler. Marina oljeterminaler måste alltid ha en tillräcklig försörjning av brandvatten. Terminalerna bör även vara utrustade med höghastighetsslangar för brandsläckning, vilka – tillsammans med brandsläckare och larmsystemet ombord – ska testas årligen och hållas i gott funktionellt skick.
Granskarna är skyldiga att lämna bedömningsbetyg för två typer av brister utöver sina underhållsrapporter. Villkorsbedömningsbetyg (Conditional Assessment Ratings, CAR) används för att fastställa konstruktionens skick både under och över vattenlinjen. Skalan går från 6 till 1, där 6 betyder "god" och 1 "kritisk". Ett värde under 4 betraktas som behov av förbättring och kan kräva begränsad drift tills de identifierade problemen har åtgärdats. Prioriteringar för åtgärdsåtgärder (Remedial Action Priorities, RAP) används för problem med rörledningar, mekanik, el eller brandskydd. Dessa klassificeras P1–P4, där P1 kräver omedelbar åtgärd medan P4 tillåter att reparationer utförs inom ramen för normala underhållscykler under en period av upp till ett år.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online