Arbetare som deltar i saneringen av ett oljeutsläpp från Exxon kan utsättas för flera olika hälsofaror: kemiska risker som kolväten, fysiska risker som UV-strålning, biologiska risker som mikroorganismer samt psykosociala risker som stress. Tillsammans kan dessa exponeringar leda till kroniska hälsoproblem. En systematisk övervakning av arbetarnas exponering är därför nödvändig, både för att kunna bedöma hälsoriskerna och för att uppfylla de krav som ställs av den amerikanska arbetsmiljömyndigheten OSHA (Occupational Safety and Health Administration). Övervakningen vilar på tre pelare: identifiering av faror kopplade till utsläppsarbetet, bedömning av hälsorisker samt snabba insatser när risker upptäcks.
Börja med att identifiera vilka faror som är kopplade till utsläppsarbetet. Granska oljans egenskaper, den utrustning, de verktyg och de kemikalier som används vid saneringen, miljöförhållandena samt arbetsförhållandena på plats. Använd mätutrustning som fotojoniseringsdetektorer (PID), multigasdetektorer för koldioxid, kolmonoxid och brandfarliga gaser samt monitorer för ultraviolett (UV) strålning. Bedöm därefter riskernas allvarlighetsgrad utifrån sannolikhet och konsekvens. Långvarig exponering för polycykliska aromatiska kolväten (PAH) innebär exempelvis en ökad cancerrisk.
Gruppera arbetare med liknande arbetsförhållanden i så kallade SEG-grupper (similar exposure groups). Det kan röra sig om tillfälligt anställda, personer med samma arbetsuppgifter eller de som jobbar på samma plats eller under jämförbara tidsperioder. Att kategorisera arbetarna på detta sätt gör provtagningen mer effektiv och resultaten mer representativa för hela gruppen.
Genomför en kvantitativ exponeringsbedömning för de faror som har högst risknivå. Uppskatta exponeringen för varje SEG-grupp som ett åttatimmars tidsvägt medelvärde (TWA). Följ OSHA:s provtagningsriktlinjer för respektive ämne, använd långtidsprovtagare och lämpligt provtagningsmedium. Samla in tillräckligt många prover för att resultatet ska vara statistiskt tillförlitligt, följ provtagningsprotokollet noggrant och skicka proverna till ackrediterade laboratorier för analys.
Jämför de uppmätta TWA-värdena med OSHA:s tillåtna exponeringsgränsvärden (PEL), ACGIH:s tröskelgränsvärden (TLV) samt NIOSH:s rekommenderade exponeringsgränser (REL). Eftersom dessa tre organisationer ibland anger olika nivåer ger en jämförelse mot samtliga standarder ett starkare och mer säkert underlag för din bedömning.
För arbetare i SEG-grupper där TWA-nivån överskrider OSHA:s PEL ska medicinsk övervakning genomföras. Individer med exponering över PEL ska erbjudas en fysisk undersökning där exponeringhistorik samt lindrande och utlösande faktorer dokumenteras. Vid högriskexponeringar, exempelvis bensen, gäller OSHA:s särskilda standarder – fokusera då på de målorgan som ämnet påverkar. Stöd alltid bedömningen med relevanta kliniska tester och laboratorieanalyser. Arbetare som löper risk att utveckla sjukdom bör ingå i ett medicinskt övervakningsprogram med åtgärder för att sänka exponeringsnivåerna och med regelbundna uppföljningar. Spara alla övervakningsjournaler som en del av arbetarens exponeringhistorik.
Genom att kombinera noggrann riskidentifiering, korrekt provtagning och tydlig medicinsk uppföljning skyddas inte bara arbetarnas hälsa – verksamheten säkerställer också att den uppfyller sina lagstadgade arbetsmiljöskyldigheter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online