Mineralavlagringar på kranar utgör ingen risk för din hälsa, men de är fula att se på och kan dessutom ge vattnet en obehaglig smak. Avlagringarna består främst av kalcium, järn, selen, magnesium, kalium och zink, men kan även innehålla spårmängder av bly och kvicksilver.
Avlagringarna uppstår på grund av så kallat "hårt vatten", ett begrepp som syftar på mängden lösta mineraler i vattnet. Även om mjukt vatten är att föredra när du duschar eller badar är hårt dricksvatten faktiskt nyttigt. Våra organ och skelett behöver mineraler för att fungera optimalt, och det fluor som tillsätts kranvattnet hjälper dessutom till att förebygga karies.
Ytskydd kan effektivt förhindra att mineraler fastnar på ytor som kommer i kontakt med vatten. Ett exempel är GranQuartz, som tillverkar ett sprejmedel speciellt framtaget för granit – ett material som är extra känsligt för kalkavlagringar eftersom stenen är porös. En annen enkel åtgärd är att regelbundet rengöra dina kranar med tvål och den grova sidan av en disksvamp. Ju oftare du torkar av och putsar kranarna, desto mindre chans har mineralerna att bilda fasta beläggningar.
Har avlagringarna hunnit bli gamla och fastsittande tar du bäst bort dem genom att försiktigt skrapa med en rakbladsklinga. Eventuella kvarvarande kalkrester kan sedan poleras bort med stålull. Ett annat beprövat hushållstips är att låta en trasa indränkt i ättika ligga mot avlagringen i någon timme – syran löser upp kalken så att den lätt kan torkas av.
Kroppen behöver kalcium för starka ben, järn för blodbildning, kalium för musklernas funktion och zink för ett välfungerande immunförsvar. Alla dessa mineraler finns naturligt i kranvattnet, även om de samtidigt lämnar synliga rester på dina armaturer. Tänk därför två gånger innan du installerar ett vattenfilter – det renaste valet är inte alltid det nyttigaste.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online