Du har precis köpt eller fått en vacker uppsättning melaminporslin. Produktinformationen lovar att melamindisk varken går sönder lätt eller fläckas, att den tål diskmaskin – och dessutom är priset mycket rimligt. Men du har hört rykten och blivit orolig: kan det finnas problem med melaminporslin som produktinformationen inte nämner? Här går vi igenom vad forskningen och experterna faktiskt vet.
Melamin är en så kallad "organisk" industriell förening. Det är en kväverik heterocyklisk triazin som framställs utifrån ett av tre grundråmaterial: urea, dicyandiamid eller vätecyanid. Eftersom melamin är rikt på kväve kan det användas för att få livsmedel – särskilt mejeri- och veteprodukter – att verka innehålla mer protein än de faktiskt gör.
När melamin kombineras med formaldehyd och urea under värme och tryck skapas en polymer som kallas melaminharts. När allt vatten i hartset pressats ut blir det härdplast, som sedan kan formas och pressas till olika produkter – bland annat porslin.
Melaminharts är ett mångsidigt material med en mycket stabil struktur. Det används till golvvor, whiteboardtavlor, flamskyddade tyger och naturligtvis porslin. Materialet kallas härdplast eftersom formen låses fast permanent efter gjutningen – den förblir oförändrad så länge plasten inte utsätts för alltför hög värme.
Flera giftiga kemikalier används vid produktionen av melaminharts, framför allt formaldehyd och urea. Under det höga tryck som krävs frigör melamin vatten som måste avlägsnas helt. Sker inte detta blir härdplasten instabil, vilket kan leda till att hartset sönderdelas tillbaka till sina ursprungliga beståndsdelar – varav flera är giftiga.
Utöver en felaktig tillverkningsprocess finns en annan risk: även om härdplasten normalt är stabil kan den börja brytas ner till sina giftiga beståndsdelar (däribland formaldehyd och urea) när den utsätts för höga temperaturer, exempelvis i ugn eller mikrovågsugn.
Det betyder i praktiken att du aldrig ska ställa melaminporslin i ugnen eller värma mat på det i mikrovågsugnen.
2007 granskades melaminskålar för husdjur av veterinärforskare efter en rad djurdödsfall. Man undersökte om skålarna kunde ligga bakom hundratals husdjurs död i njursvikt, orsakad av förorenat djurfoder som serverats i melaminskålar. Det visade sig dock att melamin även fanns i veteglutenet som tillsätts många kommersiella djurfoder – vilket gjorde det omöjligt att entydigt fastställa att skålarna ensamma orsakade dödsfallen.
En slutsats var att kombinationen av melamin i djurfodret och melamin från skålarna potentiellt kan bidra till så kallad synergistisk förgiftning – förgiftning som uppstår när flera toxinkällor samverkar i miljön.
Som konsument kan du teoretiskt sett utsätta dig för synergistisk melaminförgiftning om du exempelvis äter bröd odlat med melaminbaserat gödningsmedel och berikat med melamin för att öka proteinhalten, dricker mjölk som också spätts med melamin – och serverar det hela på porslin av melaminharts. Risken ligger i kombinationen av flera melaminkällor. En enskild källa är troligen ofarlig, men flera tillsammans kan bidra till synergistisk förgiftning.
Försiktighet krävs vid återvinning av melaminporslin. Eftersom materialet är härdplast återgår det vid nedbrytning till formaldehyd och urea – båda giftiga ämnen. Det gör melaminharts till ett miljömässigt problematiskt material som är svårt att återvinna på ett säkert sätt.
Melaminporslin är praktiskt, prisvärt och tåligt i vardagen – men undvik värme. Använd det aldrig i ugn eller mikrovågsugn, och var medveten om att kombinerade melaminkällor i kosten kan öka risken för exponering. Med rätt hantering är melaminporslin dock ett säkert alternativ för de flesta hushåll.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online