Organiska kemiska föroreningar består av ämnen som kan ta sig genom hela näringskedjan – från växter till djur och vidare till människor. Dessa kemikalier kallas ofta för persistenta organiska föroreningar, eller POPs (Persistent Organic Pollutants), och återfinns i bekämpningsmedel, industrimaterial samt som biprodukter från olika processer i miljön. Tack vare sin kemiska sammansättning kan POPs ligga kvar och anrikas i levande organismer och i miljön under mycket långa tidsperioder.
Persistenta organiska föroreningar blev en vanlig ingrediens i många kommersiella produkter under andra världskriget, då efterfrågan på tillverkade produkter ökade kraftigt. POPs kom att användas i stor utsträckning inom jordbruket för att skydda grödor mot insekter och sjukdomsalstrande organismer. Bland de insekticidkemikalier som användes fanns DDT, dekloran, dieldrin och HCH.
Det upptäcktes dock snart att organiska kemiska bekämpningsmedel var kopplade till en rad hälsoproblem hos människor, just på grund av deras långvariga förekomst i näringskedjan. Hälsoeffekter som har förknippats med POPs inkluderar fosterskador, störningar i immun- och andningssystemet samt hormonella rubbningar. De flesta av dessa kemikalier har sedan dess förbjudits i USA, men DDT används fortfarande i tropiska miljöer som ett sätt att hindra insekter från att sprida sjukdomar till människor.
Industriella organiska kemiska föroreningar räknas till kategorin "medvetet producerade" föroreningar, eftersom de används i industriprodukter. Dessa material innehåller kemikalier som kallas PCB, eller polyklorerade bifenyler, vilka har den värme- och syrabeständighet som krävs i produkter för el- och fordonsändamål. PCB används bland annat i eltransformatorer, hydraulvätskor, färgtillsatser och smörjmedel.
Under vissa förhållanden kan produkter som innehåller PCB avge föroreningar till luft och jord, vilket i slutänden förorenar atmosfären och livsmedelsförsörjningen. Industriella föroreningar behåller sina kemiska egenskaper under mycket lång tid, vilket gör att de kan ligga kvar och anrikas i både luft- och jordmiljöer.
Biproduktföroreningar tillhör kategorin "omedvetet producerade" organiska kemiska föroreningar, eftersom de uppstår som biprodukter av andra processer. Tillverkningen av plast, eller PVC-material, samt behandlingar som används på papper och textilier genererar dioxiner – en grupp organiska kemiska föroreningar. Dioxiner förekommer oftast i gasform, men dessa gaser kan sedimentera i vatten- och jordmiljöer och binda till jord- och vattenmolekyler.
När detta sker kan marina djur samt växtätare anrika organiska kemiska föroreningar i sina kroppar. Effekterna i näringskedjan blir än mer utpräglade hos djur som äter andra djur. Eftersom dessa ämnen lagras inuti levande organismer utvecklas de högsta koncentrationerna av föroreningar högst upp i näringskedjan. Biproduktföroreningar uppstår även vid förbränning av vissa material, exempelvis sopor, medicinskt avfall, kommunalt avfall och till och med cigarrök.
Oavsett om de kommer från bekämpningsmedel, industriprodukter eller uppstår som biprodukter delar persistenta organiska föroreningar en gemensam egenskap: de bryts ned extremt långsamt och sprids lätt via luft, vatten och näringskedjan. Internationella överenskommelser, såsom Stockholmskonventionen från 2001, har därför införts för att begränsa eller helt förbjuda användningen av de farligaste POPs världen över.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online