Under många år bestod deponier främst av biologiskt nedbrytbart material och ansågs vara ett relativt säkert sätt att hantera sopor. I takt med att plast och andra syntetiska material blev alltmer vanliga blev deponierna dock farligare för både människor och miljö. När dessa material bryts ner bildas idag många skadliga föroreningar – ämnen som kan försämra luft-, vatten- och jordkvalitet samt hota hälsan hos både människor och djur.
Metan är en vanlig biprodukt av den nedbrytningsprocess som pågår i deponier. Gasen skadar ozonlagret och bidrar till den globala uppvärmningen. Ett deponiområde kan dessutom fortsätta avge metan i årtionden efter att det stängts, vilket gör långsiktig övervakning avgörande.
Tungmetaller som bly, kvicksilver och kadmium är vanligt förekommande föroreningar i deponier världen över. Metallerna kan läcka ut i omgivande jord och grundvatten, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem för personer som bor i närheten. Exponering för tungmetaller kan bland annat orsaka hudproblem, andningsbesvär, hjärt- och kärlsjukdomar, skador på nervsystemet samt problem med fortplantningen. Enligt boken Ecoholic kommer cirka 50–70 procent av de tungmetaller som finns i deponier från batterier som inte kasserats på rätt sätt.
Lakvatten är en vätska som samlas på botten av en deponi och som riskerar att sippra ut i den omgivande jorden. Det skadliga ämnet uppstår när regn- eller grundvatten blandas med vanligt hushållsavfall. Sammansättningen och giftigheten kan variera kraftigt beroende på vilka ämnen som finns i deponin. Deponier som innehåller stora mängder farliga eller toxiska material kan ha högre halter av ammoniumkväve – ett ämne som är mycket svårt att avlägsna från vatten.
Dioxiner är starkt giftiga kemikalier som kan bildas vid förbränning av gaser från produkter som innehåller klor. Ämnena kan få allvarliga konsekvenser för kroppen och orsaka cancer, sjukdomar i nervsystemet, missfall och fosterskador. Dioxiner bildas vid tillverkning och förbränning av klorerade plaster och andra organiska produkter, exempelvis insektsgifter, ogräsmedel, blekta pappersprodukter samt polyvinylklorid (PVC), som ofta används i plast.
Moderna deponier bygger därför på flera skyddslager, system för uppsamling av lakvatten och teknik för att fånga upp deponerad gas, för att minimera risken för läckage. Den mest effektiva lösningen är dock att minska mängden farligt avfall som överhuvudtaget hamnar på deponi, genom återvinning, källsortering och korrekt hantering av batterier och elektronik.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online