Fukthalt, även kallad vattenhalt, är mängden fritt vatten som finns i material som jord, berg, keramik, frukt, vätskor eller trä. Den kan även mätas som en beståndsdel i en gas. Fukthaltsberäkningar tillämpas inom många olika vetenskapliga och tekniska områden, och värdet uttrycks som ett förhållande som kan variera från 0 (helt torrt) upp till materialets porositet vid mättnad, angivet på volymbasis.
Ta ett direkt mått genom att använda en känd mängd av vätskan du vill testa och torka den i en industrigodkänd laboratorietorkugn vid en temperatur som motsvarar komponenten (provet eller vattnet i provet) med lägst kokpunkt. Vilken temperatur som gäller beror på vilka material provet innehåller. Vid kokpunkten avdunstar en av komponenterna, och du står sedan kvar med provets torrmassa.
Fukthalten beräknas enligt följande formel: våt massa minus torr massa, dividerat med vattnets densitet multiplicerat med provets volym före torkningen. Enligt företagets webbplats tillverkar och levererar Weiss Gallenkamp lämpliga torkugnar för detta ändamål.
På laboratorium kan fukthalten även bestämmas genom kemisk titrering. Ett exempel på en lämplig metod är enligt Sigma Aldrich Karl Fischer-titrering, som gör det möjligt att beräkna massförlusten vid uppvärmning, eventuellt i närvaro av en inert gas eller efter frystorkning – inte en identisk teknik, men jämförbar.
Inom livsmedelstekniken används Dean Stark-metoden som ett alternativ. Enligt American Society For Testing and Materials ser ekvationen ut så här: andelen totalt avdunstbar fuktighet är lika med massan av ursprungsprovet minus massan av det torkade provet, dividerat med massan av det torkade provet.
Som ytterligare ett alternativ kan du, om du redan känner till de individuella värdena, använda grundekvationen: den volymetriska vattenhalten är lika med vattenvolymen dividerat med den totala volymen av vätska och luft i provet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online