Lagen om föroreningsförebyggande förpackningar (Pollution Prevention Packaging Act) infördes 1970 med målet att minska den mängd föroreningar som orsakas av förpackningar. Enligt EPA, USA:s miljöskyddsmyndighet, omfattade lagen industrier, myndigheter och allmänna intressegrupper i ett gemensamt arbete för att reducera föroreningar genom produktion, drift och användning av råvaror. Sedan 1990 är lagen känd under namnet Pollution Prevention Act – lagen om föroreningsförebyggande.
I årtionden innehöll förpackningsmaterial stora mängder giftiga metaller som förorenade miljön och orsakade allvarliga folkhälsoproblem. Kadmium, krom, bly och kvicksilver var de största bovarna och förekom ofta i plast, frigolit och andra förpackningsmaterial. År 2006 antogs därför en lag som förbjuder användningen av dessa tungmetaller i förpackningar.
På grund av de många regler som redan hade införts fann industrin det mer kostnadseffektivt att behandla och göra sig av med giftiga förpackningar än att aktivt minska mängden gifter. Minskning av föroreningar vid källan blev därför grunden i lagen om föroreningsförebyggande förpackningar, med syfte att uppmuntra industrin att helt sluta använda tungmetaller.
Källminskning innefattar bland annat:
Föroreningsförebyggande, ofta förkortat P2 (Pollution Prevention), handlar om att minska avfall och hindra gifter från att nå miljön genom återvinning inom produktionsprocessen, ersättning av skadliga produkter och sorterat avfallshantering. Enligt EPA:s riktlinjer ska produkter återvinnas när föroreningar inte kan förebyggas – bortskaffande ska endast användas som en sista utväg.
Principerna bakom Pollution Prevention Act har fått förnyad betydelse i takt med den globala hållbarhetsutvecklingen. Fokus har flyttats från att endast hantera avfall till att förebygga det redan vid källan – något som idag speglas i moderna krav på cirkulär ekonomi, återvinningsbara material och minskad plastanvändning världen över.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online