Havsvatten täcker omkring 70 procent av jordens yta och utgör hemmet för ett enormt rikt växt- och djurliv. Vattnet innehåller upplösta kemiska föreningar som härstammar från kontinenternas bergarter, samt gaser som lösts ut från atmosfären. Tillsammans har dessa ämnen stor betydelse för fysiologin hos de marina organismerna som lever i haven.
Havsvatten innehåller ett stort antal joner. Cirka 99 procent av alla kemiska föreningar i havsvatten består av sex joner: klorid (Cl⁻), natrium (Na⁺), sulfat (SO₄²⁻), magnesium (Mg²⁺), kalcium (Ca²⁺) och kalium (K⁺). Klorid är den mest förekommandejonen och utgör ungefär 55 procent av totalen, följt av natrium med 31 procent.
Natrium kombinerar sig med klorid och bildar natriumklorid (NaCl) – vanligt koksalt – vilket är det som framför allt ger havsvattnet dess karaktäristiska egenskaper och skiljer det från sötvatten. Salt utvinns kommersiellt direkt från havet eller från gamla saltförekomster på land. Även magnesium kan utvinnas ur havsvatten, men det förekommer i mycket små mängder; en gallon (cirka 3,8 liter) havsvatten innehåller endast omkring 5 gram magnesium.
Havsvatten innehåller upplöst syre, som kommer både från atmosfären och från fotosyntesen hos marina växter och alger. Det upplösta syret används av marina djur för andning, eftersom de tar upp syret genom sina gälar. Syrehalten sjunker när vattnet i de mellanliggande skikten, mellan ytan och havsbotten, får sämre ventilation. Eutrofiering – övergödning orsakad av näringsämnen från exempelvis jordbruk – bidrar också till lägre syrenivåer. Resultatet blir så kallade döda zoner i haven, där livet inte kan överleva och det marina ekosystemet störs allvarligt.
Koldioxid är nyckelämnet i fotosyntesen hos marina växter. Upplöst koldioxid finns normalt i form av bikarbonat (HCO₃⁻). På grund av klimatförändringarna förekommer den dock allt oftare i oönskade stora mängder. Höga koncentrationer av koldioxid i havsvatten sänker vattnets pH-nivå, vilket leder till havsförsurning, samtidigt som havstemperaturen ökar. Detta stressar marina djur och tvingar dem att lägga energi på att hantera påfrestningarna – energi som annars hade gått åt till reproduktion, jakt och rörelse.
Kväve är livsviktigt för fytoplankton och andra vattenlevande organismer. Kväve är en reaktionströg (inert) gas, men den kan omvandlas till föreningar som nitrat – den vanligaste kväveformen i havsvatten. Kväve tillförs havsvattnet genom nedbrytning av organiskt material samt direkt från atmosfären. Koncentrationen av nitrat är omvänt proportionell mot syrekoncentrationen, vilket innebär att de oceaniska döda zonerna oftast kännetecknas av höga halter nitrater.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online