Amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA) reglerar bidragsgivarna till klimatförändringar genom att sätta gränser för utsläpp av växthusgaser. Clean Air Act (den amerikanska renluftslagen) begränsar redan andra luftföroreningar genom olika program. Genom ändringar i lagstiftningen har EPA nu tre regleringsprogram för att hantera klimatförändringar: Prevention of Significant Deterioration (PSD)-programmet som reglerar växthusgasutsläpp från stationära källor, EPA:s reglering av mobila källor samt ett krav på obligatorisk rapportering av växthusgaser.
Enligt Clean Air Act måste nybyggda eller väsentligt modifierade utsläppskällor uppfylla förebyggande åtgärder, såsom kontrollteknik, för att begränsa utsläpp av föroreningar. Växthusgaser som koldioxid, metan, lustgas, hydrofluorkarboner, perfluorkarboner och svavelhexafluorid har dock tidigare inte ingått i detta program.
Från och med den 2 januari 2011 måste alla nya byggnationer eller större modifieringar av utsläppsanläggningar identifiera bästa tillgängliga kontrollteknik (BACT) för att begränsa växthusgaser, om de släpper ut minst 75 000 ton koldioxidekvivalenter per år (CO2e är ett mått på den kombinerade globala uppvärmningspotentialen hos olika växthusgaser). BACT-kravet för växthusgaser aktiveras dock endast när regleringen av andra luftföroreningar redan gäller. Denna nya regel berör framför allt kraftverk, raffinaderier och anläggningar för cementproduktion.
I programmets steg 2, som trädde i kraft i juli 2011, utvidgades kraven: alla nya byggnationer med växthusgasutsläpp på 100 000 ton per år samt alla modifieringar av anläggningar med 75 000 ton CO2e per år måste identifiera BACT. Till skillnad från det första steget aktiveras steg 2 direkt av växthusgasutsläppen själva. Detta steg påverkar bland annat deponier för fast avfall och industriella tillverkare.
Befintliga anläggningar, eller de som inte genomför betydande modifieringar, behöver däremot inte identifiera BACT för sina växthusgasutsläpp.
EPA uppskattar att bilar, lastbilar och bussar står för 23 procent av USA:s totala årliga växthusgasutsläpp.
Sektion 202(a) i Clean Air Act ger EPA befogenhet att fastställa standarder för mobila källor som orsakar luftföroreningar som äventyrar den allmänna hälsan. Redan i början av 1970-talet reglerade myndigheten blyinnehållet i bensin i syfte att skydda folkhälsan. År 2009 började EPA klassificera växthusgaser från mobila källor som luftföroreningar som äventyrar hälsan, med en tydlig koppling mellan dessa gaser och klimatförändringarna.
EPA införde därefter bränsleeffektivitetskrav för personbilar, lätta lastbilar, mellanklasslastbilar och övriga passagerarfordon. Från och med modellår 2012 måste dessa fordonskategorier uppnå 35,5 miles per gallon (motsvarande cirka 6,6 liter per 100 kilometer), vilket motsvarar högst 250 gram kol per engelsk mil, för att minska klimatpåverkan.
Från och med den 29 december 2009 krävde EPA att alla stora utsläppskällor skulle lämna in årliga utsläppsrapporter. En stor källa definieras som en anläggning som släpper ut minst 25 000 metriska ton växthusgaser per år, och kravet omfattar även alla leverantörer av bränslen och industrigaser.
Rapporterna måste innehålla utsläppsmängder av koldioxid, metan, lustgas och fluorerade växthusgaser från alla tillämpliga källor – inklusive enskilda utsläppspunkter, processer, aktiviteter och verksamheter – samt den totala aggregerade mängden växthusgaser för leverantörer. Rapporterna ska dessutom redovisa eventuella ändringar i beräkningsmetoder som EPA kräver, samt en beskrivning av de bästa tillgängliga övervakningsmetoderna som används vid mätningarna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online