Forskare delar in allt liv i ett antal riken, och varje rike har sina representanter i världshaven. Dessa känsliga ekosystem har hyst värdefullt liv i miljontals år. Ironiskt nog har människan, på ett geologiskt ögonblick, förändrat allt detta genom att sprida gifter i vad som en gång var orörda miljöer.
Föroreningar når världshaven via oljeutsläpp, dumpning av industriavfall och läckage från jordbruket. Tungmetaller, näringsämnesföroreningar, giftiga kemikalier och petroleum sprids sedan över hela världen. Allt levande lever idag omgivet av våra avfallsprodukter.
Växter, fiskar och däggdjur i havet blir offer för oljeutsläpp. De giftiga kemikalierna i oljan lämnar ett spår av förstörelse efter sig. Blekta koraller, skadade måsar, svultna sälar, oljetäckta sköldpaddor, kvävande pingviner och ruttnande skaldjur är bara några av konsekvenserna av ett oljeutsläpp.
Utsläpp av avloppsvatten orsakar i sin tur massiva algblomningar. Alger frodas i enorma mängder och livnär sig på mänskligt avfall, men de hör inte naturligt hemma i det ekosystem där avfallet nyligen dumpats. Algerna växer till sig tills allt avloppsvatten är förbrukat, och dör sedan. Deras nedbrytning förgiftar vattnet och tömmer det helt på syre, vilket skapar så kallade döda zoner. Fisk som påträffas i dessa zoner ligger endast på rygg – döda.
I världshaven är plankton den mest produktiva livsformen. Dessa små pelagiska växter och djur utgör den viktigaste primära födokällan. De står vid basen av näringskedjan och bär upp hela systemet. Allt liv är beroende av att de förblir friska.
Plankton utgör världens största biomassa och består av små växtplankton (algväxter) samt djurplankton (ungfiskar, skaldjur och krill). Växtplankton står för produktionen av 50 procent av världens atmosfäriska syre – utan detta skulle livet som vi känner det inte kunna existera. På senare tid har dock planktonmängderna minskat kraftigt, något som tillskrivs den globala uppvärmningen (som förstärks av utsläpp av växthusgaser), giftigt avfall och oljeutsläpp. Avfallsprodukter som dumpas i haven innehåller tungmetaller och gifter som förändrar livscykler, stör DNA-replikationen och skadar cellernas hälsa. Detta leder i sin tur till sjukdom och död.
När planktonbestånden minskar minskar även de djur som är beroende av dem, eftersom bristen på föda sprider sig uppåt genom hela näringskedjan. Den föda som finns kvar består ofta av sjukliga överlevare från kvicksilverförgiftning. Tungmetaller, som ingår i industriavfall, stör marina organismers reproduktionscykler och leder till sämre hälsa. När de konsumeras vandrar de emot sina koncentrationsgradienter och blir allt mer giftiga för varje steg uppåt i näringskedjan. I slutänden riskerar också människan att få i sig gifter, att drabbas av konsekvenserna av den globala uppvärmningen och att lida av brist på säkra livsmedel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online