Kroppen ger inga varningssignaler när du har andats in för mycket radon. Det finns dock metoder för att mäta radonhalten i din källare och få en tydlig indikation på när nivåerna blir för höga. På så sätt kan du agera i tid, innan exponeringen hinner påverka din hälsa.
Kolbehållare är den vanligaste metoden för att få en indikation på radonhalt i hemmet. Behållaren ser ut som en liten metallburk, ungefär lika stor som en burk tonfisk, och är fylld med aktivt kol. Kolet reagerar snabbt när det utsätts för radon under en mätperiod på upp till 90 dagar. Resultatet är dock relativt osäkert och bör betraktas som ett första tecken snarare än ett exakt värde.
En jondetektor är en annan vanlig metod för att mäta radonnivåer. Detektorn innehåller skivor av teflon som laddats elektrostatiskt. När skivorna utsätts för radon minskar deras elektriska laddning, och graden av urladdning används för att beräkna hur mycket radon som finns i luften.
Alphaspårdetektorn består av en tunn plastbit som placeras ut i källaren. Lämnas detektorn på plats i upp till 12 månader kommer alfa-partiklarna från radonet att träffa plasten och lämna små märken efter sig. Ett laboratorium kan därefter fastställa radonkoncentrationen genom att räkna antalet märken.
Oavsett vilken metod du väljer är det viktigt att mätningen görs under förhållanden som speglar normal boendemiljö, gärna under eldningssäsongen när huset är stängt. Korttidsmätningar ger en snabb överblick, medan långtidsmätningar med alphaspårdetektor ger ett mer tillförlitligt årsmedelvärde. Om mätningen visar förhöjda halter bör du kontakta en radonsanerare för att åtgärda problemet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online