En solpanels två huvudkomponenter är solcellerna själva samt det hölje eller den ram som omsluter panelen. Solcellernas sammansättning kan variera beroende på effektkrav och användningsområde, och detsamma gäller valen av övriga material i panelen. Faktorer som avgör vilka material som används är bland annat tillgänglig yta samt storleken och utformningen av den solcellsdrivna apparat som panelen ska försörja.
Dessa celler tillverkas av tunna skivor kristall, oftast av kisel. Kiselskivan behandlas med en diffusion av n-typ-dopmedel för att skapa en fotoreaktiv komponent strax under ytan. Därefter beläggs den med ett antireflexskikt som maximerar förmågan att absorbera solljusets energi. Skiktet består vanligtvis av kiselnitrid, men i äldre celler användes även titandioxid.
Tunnskiktspaneler fäster mycket tunna solcellskomponenter av kisel eller koppar på ett substratmaterial. Substratet kan vara stelt, exempelvis glas, eller flexibelt, till exempel polyester- eller polyamidfilm. Anslutningspunkterna mellan cellerna och resten av solfångarsystemet lamineras samman med cellerna och substratet.
Ett andra lager – vanligtvis glas i stela paneler eller transparenta fluoropolymerer i flexibla system – placeras ovanpå substratet och samlarskiktet. I flexibla paneler kan polymerer dessutom appliceras på baksidan för direkt fastsättning mot solenergianordningen. I stela paneler byggs panelen istället in i en ram som anpassas efter solfångarsystemet.
Oavsett typ behöver alla solpaneler skyddas, bäras upp och riktas mot ljuskällorna. I mindre elektronikprodukter fungerar själva enhetens hölje som panelens hus. Ett klassiskt exempel är solcellsdrivna miniräknare, där en liten samling kristallina kiselsolceller är inbyggda i räknarens hölje, oftast ovanför displayen.
Mycket större tunnskiktspaneler kan böjas och lindas runt ytan på den apparat de driver. Enheten fungerar då som primär bärande struktur för sina solpaneler, vilket är fallet hos exempelvis en solbils kaross. Stela tunnskiktspaneler integreras i stället i konstruktioner som kan innehålla plast, fiberglass och metalldelar för att bilda en stötram. Dessa ramkonstruktioner kan även vara rörliga, vilket möjliggör manuell eller automatisk omriktning av panelerna så att de fångar och omvandlar optimala mängder solenergi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online