Kvicksilver är en tungmetall som förekommer naturligt i små mängder i naturen. Ämnet är ett välkänt neurotoxin med systemiska effekter som sträcker sig från njurskador till allvarliga utvecklingsstörningar och död, och det kan även spela en roll vid vissa utvecklingsrelaterade sjukdomar. De långsiktiga effekterna av kvicksilverförgiftning beror på flera olika faktorer, bland annat vilken form av kvicksilver och hur stor mängd man utsätts för, åldern vid exponeringstillfället samt kroppens förmåga att utsöndra metallen.
Elementärt kvicksilver är kvicksilver i sin metalliska, flytande form. Den största faran med denna form är dess förmåga att avge giftiga ångor som lätt andas in. Kvicksilver i denna form är mest skadligt för centrala nervsystemet och lungorna. Långsiktiga effekter av kronisk eller hög dos exponering för elementärt kvicksilver inkluderar skakningar (tremor), depression och psykiska hälsoproblem, nervositet samt bristande bildning av myelinskidor i hjärnan hos barn som utsätts tidigt under utvecklingen.
Organiska kvicksilverföreningar betraktas generellt som mer skadliga än grundämnet i sitt naturliga tillstånd. De största exponeringskällorna är metylkvicksilver i fisk och skaldjur samt etylkvicksilver i vacciner och andra produkter som innehåller konserveringsmedlet timerosal. Organiska kvicksilverföreningar kan orsaka betydande skador på både hjärna och lever. Dimetylkvicksilver – den mest toxiska av dessa föreningar – kan orsaka död genom hudabsorption av endast några få mikroliter. De långsiktiga effekterna av organiskt kvicksilver inkluderar domningar och stickningar i extremiteterna, hörselnedsättning, blindhet samt utvecklingsstörning hos barn som utsätts i livmodern.
Den oorganiska kvicksilvergruppen består av kvicksilversalter, exempelvis kvicksilverklorid. Denna forms främsta effekter drabbar njurarna, men reproduktions- och hormonella störningar kan också uppstå. Vid förtäring orsakar oorganiskt kvicksilver kraftiga mag-tarmbesvär i form av kräkningar och svår smärta. Långsiktiga effekter kan innefatta utveckling av njur- och sköldkörteltumörer, synrubbningar i det perifera synfältet, tremor samt personlighetsförändringar.
Förutom vilken form av kvicksilver man utsätts för spelar flera andra faktorer roll för de långsiktiga effekterna. Åldern vid exponering är avgörande för omfattningen av skadorna. Personer som utsätts under kritiska utvecklingsperioder – i livmodern eller under tidig barndom – löper risk för allvarligare problem än vuxna som utsätts för liknande mängder av samma ämne. Enligt experter på den amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA) drabbades barn som utsattes för höga halter metylkvicksilver i livmodern av betydande skador på centrala nervsystemet, bland annat cerebral pares, blindhet, dövhet och utvecklingsförseningar.
Även mängden kvicksilver och exponeringens varaktighet påverkar slutresultatet. Kronisk låggradig exponering kan ge andra effekter än en engångs akut exponering, tack vare kroppens förmåga att gradvis utsöndra metallen.
Om du har utsatts för kvicksilver i någon av dess former bör du omedelbart söka medicinsk hjälp. Tester för kvicksilvertoxicitet kan avgöra om du har blivit exponerad och i vilken grad. En läkare kan sedan fastställa den mest lämpade behandlingen för just din situation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online