Kemiska signaler medierar kommunikation inom och mellan organismer över miljöer.
1. Feromoner (Intraspecifika)
Utsöndras av en individ → påverkar beteende/fysiologi hos samma art.
- Releaser: Omedelbart beteende (sexuellt drag, larm, stig)
- Primer: Fysiologisk förändring (pubertetsacceleration, estrus-synkronisering, kastbestämning)
- Exempel: Bombykol (sidenmask), drottningmandibulärt feromon (bin), androstenon (grisar), MHC-peptider (möss/mänsklighet debatterad)
2. Allelokemikalier (Interspecifika)
Mellan olika arter. Underkategorier:
- Allomoner: Nytta avsändare (växtgifter skräcker herbivorer; predatorrepellent)
- Kairomoner: Nytta mottagare (byte upptäcker predatorlukt; parasit hittar värd)
- Synomoner: Ömsesidig nytta (blomsterdoft → pollinatör får nektar, växt polliniseras)
3. Hormoner (Endokrina)
Intern signalering: körtel → blodström → fjärr målceller. Reglerar tillväxt, metabolism, reproduction, homeostas. Peptid, steroid, amin klasser.
4. Neurotransmittorer (Synaptiska)
Neuron → synaps → mål (neuron, muskel, körtel). Snabb, punkt-till-punkt. Acetylkolin, dopamin, serotonin, glutamat, GABA.
Miljööverföring
- Luft: Flyktiga, låg MV (feromoner, växtvolatila)
- Vatten: Hydrofila, större (akvatiska feromoner, allelokemikalier)
- Kontakt: Kutikulära kolväten, stigferomoner
Dessa system överlappar: t.ex. en förening kan vara feromon till artskamrater och kairomon till predatorer. Kemisk ekologi avkodar detta språk.
